allt som nu är gammalt var nytt ett tag, även vi som är så unga ska dö en dag

Idag saknar jag Östersund. Idag saknar jag mysiga kompisar, solande hundar, tjuriga katter och att kramas i en av de få rulltrapporna som finns i stan. Idag saknar jag mina underbara småsyskon, mammas megamiddagshopkok, farfars falsettskratt och att kolla på MTV-program med Emelie. Idag saknar jag sällskap och idag saknar jag Jämtland. Men! Idag kommer också min pappa hit för att dricka kaffe och inspektera bostaden jag bott i i snart ett halvår. Idag städar jag varenda vrå av mitt lilla studentrum för att min far ska slippa kliva i stora hårdrösar på golvet orsakade av mig och min långhåriga pojkvän. Idag ska jag plantera om min monstera med hjälp av min väldigt efterlängtade Rebecka. Idag ska jag koka linssoppa för första gången på säkert sju månader och idag ska jag försöka spela in överstämman till Kent-covern jag håller på med just nu. Idag känns ändå Stockholm som staden jag vill vara i och stället jag borde vara på och stormen som ridit min själ den senaste veckan tycks ha försvunnit. Ty penicillin och kompiskramar kan lindra det mesta.