den nittonde september/till dig, Sebastian:

Den nittonde september förra året så hade jag med mig en liten, fjantig resväska till universitetet. Det var ett morgonseminarium som stod på schemat, och direkt efter det skulle jag åka till Kungsträdgården för att möta upp mina gamla kollegor och chefer från Frösögrillen i Östersund. Vi skulle åka på konferensresa, och jag hade förberett mig genom att googla sökordskombinationer som "alkohol + pris + Tallinn" och "Tax Free + åldersgräns + legitimation". Den nittonde september förra året så mötte jag upp mina chefer utanför NK och den ena chefen sa till mig att du skulle följa med på konferenskryssningen, och jag visste inte vem du var. Jag hade hört ditt smeknamn förut, men jag hade aldrig träffat dig. Den nittonde september förra året så åt jag lunch och drack några öl med ett gäng mysiga personer för att fira att det var semester, åtminstone för en helg. Det var en solig och varm dag, och jag hade på mig en relativt nyinköpt, svart- och vitmönstrad klänning från Monki med muddar både i halsringningen och i ärmsluten. Jag var lite smyglullig och åkte tunnelbana med min kusin Sara, Hanna och Amanda, och varvade pirrigt ledighetsfniss med gapskratt hela vägen ut till Värtahamnen.Den nittonde september så satte jag mig ner med en Pepsi Max i en väntsal och inväntade fler kryssningsdeltagare. Allt fler anslöt sig, men du hade inte kommit än. Den nittonde september förra året så satte du dig plötsligt på andra sidan bordet, men när jag väl märkte det så kändes det lite för sent för att hälsa. Fraser som "Tjena, Badd!" och "Kul att se dig!" hade redan flugit runt i den något öltäta luften ovan bordet medan jag fipplade med något i min telefon, och jag kände att om jag försökte presentera mig nu så skulle det bara verka som att jag tyckte att min telefon var viktigare än att socialisera. I efterhand så förstår jag att det förmodligen var exakt så det framstod ändå.Den nittonde september förra året så lade jag till sist ner telefonen i väskan och slog upp ögonen och mötte därmed dina för första gången. Den nittonde september förra året så var jag fruktansvärt dålig på att flirta, eller att ens bara föra mig bland killar som attraherade mig, så min respons på att möta din blick var att direkt försöka hoppa in i samtalet som jag varit en del av tidigare. Det fungerade ganska så bra, och efter en stund var det dags att gå ombord på båten. Skeppet. Färjan. När alla började resa sig från bordet och leta efter sina resväskor som stod praktiskt samlade i en enda stor klump i hörnet så insåg jag hur otroligt otrevlig jag måste verka som inte ens hälsar på nya personer. Så när du börjat gå ner för den lilla rampen mot utgången, och ingången, så joggade jag ikapp dig och började gå vid din sida. Jag sträckte fram handen och sa något i stil med "Hej! Gud, förlåt, jag tror inte att jag hälsade på dig förut? Jag heter iallafall Anna." Och du skakade min hand och log ditt varma och totalt hjärt- och hjärnsmältande leende och sa "Sebastian." Den nittonde september förra året så gick jag ombord på en färja med en massa kompisar och en liten förhoppning om att kanske få hångla lite med någon. Och bara efter ett par timmar ombord så tänkte jag att det mer än gärna kunde få vara du. Du var så snygg i din keps och din skinnjacka. Du skrattade så härligt och ville prata om musik. Du applåderade uppmuntrande åt mitt och Saras karaokeframträdande och du tittade mig djupt in i ögonen på dansgolvet. Två kompisar frågade under ett toalettbesök vad du och jag "gjorde egentligen", och menade att jag borde "satsa" på dig. Jag fnissade mest, något oförstående, som svar. Den nittonde september förra året så var det vi "egentligen gjorde", du och jag, så många olika saker, för allra första gången. Vi pratade för första gången. Vi åt ihop för första gången. Vi drack farligt starka drinkar tillsammans för första gången. Vi skrattade ihop för första gången. Vi åkte på vår första resa tillsammans. Vi hånglade för första gången. Vi sov tätt intill varandra för första gången. Den nittonde september förra året så påbörjade vi något som skulle bli så jäkla mycket större än jag kunnat tänka mig då.---Idag, den nittonde september, så är vi något så jäkla mycket större än ölstinnt hångel och försiktiga leenden. Idag, den nittonde september, så står jag på jobbet när det här inlägget publiceras och du ligger förmodligen i min säng och dricker kanske en andra kopp kaffe. Idag, den nittonde september, så vaknade jag tätt intill dig och borrade in mitt ansikte min hals för att få sova en liten stund till. Idag, den nittonde september, så längtar jag tills att mitt arbetspass ska ta slut så att jag får vara med dig igen.Den nittonde september förra året så sa jag att jag älskade Håkan Hellströms "Shelley". Jag sa att jag älskade öl. Jag sa att jag älskade att få åka på en liten helgsemester och jag tänkte att jag älskade att få hångla med dig. Och det gör jag, fortfarande.Men idag, den nittonde september, så älskar jag också dig. Och det vill jag säga till dig mest hela tiden.Sebastian, idag så är det prick ett år sen vi träffades för första gången. Och jag älskar dig så fruktansvärt mycket.