en sammanfattning av år 2015 i listform:

Hej! Jag lever och finns fortfarande, trots att jag tydligen inte skrivit ett endaste ord i denna blogg sedan den elfte november. Grejen är den att jag har haft en hel del att stå i. Faktiskt. Roadtrips till Skåne och uppsatsskrivande. Pojkvänshånglande och kontraktsignerande. Bebisgosande och hemvändardansande. Vårdcentralsbesök och panikgråtande. Sen är det ju såhär att jag tre år i rad (2012, 2013 & 2014) har fyllt i samma lista i syfte att summera året mitt, och året 2015 ska inte få glömmas bort. Det är ju faktiskt mitt bästa år i livet hittills! Vi tar en liten titt:   Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut? Ja! Jag skaffade mig en pojkvän, jag åt gåslever, jag solade topless offentligt, jag sa jag älskar dig till en person av kärleksintresse, jag fick bli gudmor till världens bästa bebis och jag gick på min första riktiga arbetsintervju.   Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? JA! Äntligen! Två av mina bästa vänner dessutom: min storasyster Isabelle och hennes man Joel. De fick en liten Silas den 20/6. Nu är han en betydligt större Silas. Som jag är gudmor till. Och som jag kommer få se växa upp då hela den lilla familjen flyttar till Stockholm på lördag!   Vilka länder besökte du? Jämtland, haha! Nä, men år 2015 var tydligen det första året sedan 2004 som jag helt höll mig inom Sveriges gränser. Usch.   Är det något du saknar år 2015 som du vill ha år 2016? Tidigare år har tydligen mitt lilla kärlekskranka jag implicit skrivit att en pojkvän varit det jag saknat. Och att det var något jag önskade mig. Nu såhär med facit (och en pojkvän) i hand, så vill jag faktiskt säga att det gjorde mitt 2015 helt toppen. Och det handlar väl inte om själva faktum att Sebastian är min pojkvän. Utan att han är Sebastian. Och nu när jag har Sebastian, mina fina vänner och min älskade familj så finns det inget jag saknar. Förutom en sekelskifteslägenhet med öppen spis i Vasastan, men vad ska en göra?   Han som jag önskade mig och fick.   Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? De är så jäkla svårt att plocka ut extra framstående och minnesvärda datum ur 2015, då hela året har varit så himla skojigt. Så jag vet inte riktigt vilket datum jag ska välja. Förutom den 20/6, då Sebastian fyllde 26 och Silas föddes. Förutom den 20/2 när jag såg Alt-J på Münchenbryggeriet. Förutom natten till den 8/7 när jag lite halvt vågade säga att jag älskar Sebastian. Förutom den 5/12 när Sara hade världens härligaste 29-årsfest. Förutom den 10/4 när jag frågade Sebastian om han ville vara ihop med mig.   Vad var din största karriärsmässiga framgång? Ingen! Eller jo, mina sommarmånader på InWear var himla roliga, och jag vill tro att jag gjorde ett bra jobb. Åtminstone så blev jag kompis med en massa gulliga kunder i jakt på linneblusar och bröllopsgästsklänningar.   Och din största framgång privat? Att jag landade ett förstahandskontrakt på en liten studentlägenhet belägen inom Stockholms tunnelbanenät! Boom!  Trots att jag vill skriva att mina universitetsbetyg kan räknas till kategorien största framgång så försöker jag att frångå att klappa mig själv på axeln vad gäller höga betyg. En kan få precis godkänt. Eller jättejätteunderkänt. Det spelar som ingen roll så länge en gör något som är kul, och att plugga genusvetenskap är otroligt roligt.   Vad spenderade du mest pengar på? Mat, snus och diverse biljetter (tåg-, konsert- och flygbiljetter)   Gjorde någonting dig riktigt glad? Att få hålla i min systerson. Att få känna mig älskad och att älska.   Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2015? 1. Där dit vinden kommer av Lorentz. För att varenda gång jag hör den så känns det som att jag står i Sara och Lauris lägenhet, omringad av alla fina Stockholmskompisar, och skriksjunger fram varenda litet ord i texten som jag kan. 2. Running With the Wolves av AURORA. För att jag, Rebecka, Malin och Sara totalt hänfördes av henne på en spelning i februari. Jag är så fruktansvärt imponerad av henne. I övrigt: Hela Sufjan Stevens nya album Carrie & Lowell, Just Smoke av Mumford & Sons och Tell You (Today) av Robyn & La Bagatelle Magique.   Rebecka och Sebastian efter att vi sett Robyn & La Bagatelle Magique på Popaganda.   Var du gladare eller ledsnare år 2015 jämfört med tidigare år? Gladare! Jättemycket gladare.    Vad önskar du att du gjort mer? Under andra halvan av 2015 så önskar jag absolut att jag försökt hitta mer tid till att träffa mina vänner. Jag har haft otroligt mycket i skolan under höstterminen, men jag önskar ändå att jag klämt in fler kompisdejter.   Blev du kär i år? Japp! Otroligt jäkla kär.    Favorit-tvserie? Orange is the New Black, Game of Thrones (som jag trodde att jag aldrig skulle se!?), Hannibal och förstås Masterchef Australia, som är mitt bästa program för alltid. Alla kategorier.   Bästa boken du läste i år? Jag har läst en hel del böcker i år, faktiskt, till skillnad från förra året. I somras när jag var studieledig så såg jag till att klämma in så många böcker jag bara kunde. Exempelvis Haruki Murakamis Kafka på stranden, Amanda Svenssons Allt det där jag sa till dig var sant och Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Älskade samtliga.   Bästa filmen du såg i år? Whiplash, Interstellar och The One I Love.   Ett gott höstäpple.   Den maträtt du åt oftast 2015? Olika härliga maträtter med färska, grillade grönsaker. Och mat i bröd. Mina och Sebastians specialiteter.   Något du önskade dig och fick? Besvarat romantiskt intresse från Sebastian, två nya bostäder och lyxig handtvål med tillhörande lyxig handkräm från Rituals.   Vad gjorde du på din födelsedag 2015? Jag fick världens finaste överraskning i form av tulpaner och presenter från mina hyresvärdar (med min mamma som mastermind), och på kvällen åt jag middag på Vigårda med Sara och Rebecka, för att sedan dricka en otroligt god GT och till sist öla på Berns. Ägig födelsedag.   Högsta önskan just nu? Att alla älskade människor i min närhet skulle få må bra. Att fettföraktet och smalhetsen i samhället kunde försvinna. Att jag ska få leva ett friskt liv, både psykiskt och fysiskt, för att jag har så jävla mycket vackert att förlora.   Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Absolut! Det hade varit helt underbart att få slippa all extrem underlivssmärta jag behövt leva med vardagligen sedan i juni. Det hade också varit helt underbart att ha fått reda på mitt röntgenresultat från november direkt när det fastställts, och inte nu i januari.   Vad fick dig att må bra? Såklart mina vänner, både de som är fysiskt nära och de som är långt borta. Universitetsvardagen med spännande föreläsningar och snälla klasskamrater. Men allra mest min lilla Stockholmsfamilj, det vill säga min svåger Joels familj. Hans lillasyster Linnea är min bästa vän. Vi har umgåtts så jäkla mycket det här året. Jag och min Sebastian, Linnea och hennes Martin, Joels andra syster Emma och hennes Jesper, Joels mamma Marianne och hennes Jean-Marie. Jag älskar dem så otroligt och är så tacksam att jag har dem i mitt liv och i min vardag.   En särdeles vacker morgonpromenad från tunnelbanan till universitetet.   De bästa nya människorna du träffade? Det här året blev jag tight med ovan nämnda respektive till Linnea, Martin alltså. Vi sågs ett par gånger under 2014, men under år 2015 så blev han en av mina bästa människor. Sen är det förstås alla mina genuskursare! Och om jag skulle lista allihop så skulle denna årssammanfattning bli alldeles för lång. Men! Stefanie och Malin har jag kommit allra närmst, skulle jag vilja säga. Och de är fantastiska tjejer och klasskamrater bägge två. Och sen måste givetvis hela Sebastians underbara familj räknas in. Idun, hans ljuvliga lillasyster. Hans varma, roliga mamma Katarina. Hans mysiga mästerbagare till far. Hans världsfina morföräldrar. Jag älskar dem allihopa, och de älskar mig! Fatta den grejen!   Mest stolt över? Det här året tänker jag inte säga mig själv. Jag är absolut mest stolt över alla de personer i min närhet som varit drabbade av tunga tankar, stora problem och en massa strunt som de absolut inte förtjänat - men som de ändå kämpat sig igenom. Jobbiga uppbrott, kniviga långdistansförhållanden, svårdefinierade medicinska diagnoser, enorma omställningar, framtidsångest och dåtidsångest och en massa annat jox. De är så jäkla starka. Och jag älskar dem allihopa. Och det är jag noga med att låta dem veta.   Lite samlade framkallade bilder från 2015.   Så, det var det! 2015 i några rader. Jag är så tacksam för det här året. Året då jag började inse mitt egenvärde ännu lite mer. Året då jag till fullo vågade hänge mig åt kärleken. Året som totalt ägde! Herregud vad 2015 var ägigt! Nu är det plötsligt 2016, och jag hoppas på att jag kan få må lika bra under detta år. Och att mina extrema underlivs- och urinvägskomplikationer kan få ett slut. Tack.