20 bast..

"äntligen"Det trodde jag att tankarna skulle lyda.. men ärligt talat innebar dagen mer ångest inför framtiden. Ett år äldre och ett år närmare slutet. Visst, det är schysst att slippa fråga ens jämnåriga kompisar köpa ut åt en när det är party-dags.. Men utöver det, vad fan är vitsen med att fylla 20? Där satt jag i mitt rum i familjens villa. Är det nu jag ska flytta hemifrån? Göra nåt spontant och resa bort 6månader?Jag har aldrig känt pressen att växa upp så mycket som jag gjorde nu den 7e november.. 20 år, alla mina vänner bor tillsammans med sin partner i en mysig liten lägenhet, alla nära varandra och här sitter jag i mitt rum (som jag försökt göra som en mini prototyp av min framtida 2-rumarre).Missförstå mig rätt! Jag är såååå tacksam att ha ett hem och att ha en så bra relation med min familj. Att komma överens med min lillebror fast han börjar bli tonåring och jag börjar bli pinsam..Ibland sitter jag och fantiserar om hur jag ska inreda min egna lägenhet och att få bestämma helt själv! När jag kommit till vardagsrummet, där jag vill ha ett marmorbord med guldben och matchande guldig taklampa får jag en klump i magen. Jag är fan inte redo att bo själv!?!? Vart ska jag vända mig om det händer något? Hur håller jag reda på alla försäkringar?! Nej nej nej jag stannar här hemma i huset ett tag till. 2 minuter senare sitter jag på hemnet och har hittat en lägenhet som är perfekt. Klart jag klarar det!!!! Vad är det värsta som kan hända? skärp dig! Folk flyttar in och ut, fram och tillbax hela tiden... du är en vuxen människa Annie!Hur känner ni inför födelsedagar? Speciellt där runt 18år och uppåt? Och om pressen gällande flytta hemifrån? Jag vet att jag inte är ensam om dessa tankar..Xo's