Inte bara låsningar i muskler

Idag var jag på morgonyogan. Det var mörkt och kallt i morse så jag klädde mig ordentligt. Lager på lager. Har min teori att det kan vara känslomässigts baserat med. Då jag vaknade väl utvilad men ganska tom. Kände mig liksom inte glad för att vakna pigg, inte pepp på den nya dagen utan mer bara agerade. Gick upp borstade tänderna, satte upp håret och gick ner de 2 trapporna till gatan. Agerade. Utan någon speciell känslobas. Jag klädde söndags på mig lager för lager även i det syftet att jag liksom Boade. Bäddade ner mig. Ville uppleva känslan av trygghet. Som ett barn i en vagn. Aja iallafall cyklade jag genom stan. Gatulamporna var fortfarande tända och dess ljus behövdes. Väl framme satte jag mig i salen. 15 minuter innan klassen. Bara andades. Hade svårt att hitta rytm. Hade svårt att fylla lungorna med hjälp av magstödet. Kände mig svullen och öm. Jag fick min mens går och i regel brukar jag ta det lugnt de första två dagarna. Låta kroppen vila. Låta kroppen jobba innefrån men idag ville jag yoga i grupp. Behövde guidening. Passet började 6.30. Salen var nedsläckt och ljusen dansade framme vid instruktören. Passet gick sådär. Jag hade inte balans, kände mig stel. Men mina emotionella knutar släppte. Under passet kände jag mig ledsen. Som att jag ville gråta fast stilla & fin gråt. Bara för att känslan skulle komma fram i fysisk form. Men efter passet kändes allt så bra. Jag tog sällskap med Emilia till Torpa och sedan cyklade jag sista biten hem själv. Gjorde mig frukost, tände ljus och bara njöt av min lägenhet. Av allt omkring mig som får mig att må bra och känna mig trygg. Nu ska jag plugga. Det är tentatider. Heja migKärlek till er Annie thelander