jag saknar hemma.

Hej, nu kommer första inlägget efter euforin av smekmånadsfasen här i Thailand. Mitt första inlägg om hemma. Mitt första uttalande om saknad. Att jag liksom inser mina undanflykter. Jag gör detta äventyr för mig själv. 100%. Men jag ska inte sticka under stolen att jag hoppas på att hitta lyckan här. Hitta mitt mående, hitta min plats, hitta mig. Delar av detta har jag upplevt såklart. men i det stora hela finns det hemma också. Eller på den plats jag befinner mig. För jag ska ju vara mitt hem. Var jag än befinner mig. Är det inte knas hur fort tiden går? Det är också knas att jag är på andra sidan jorden. Mitt hem har inte varit mig. Det har varit allt förutom mig själv. Mitt sällskap har aldrig varit bekvämt. Kanske för att jag aldrig varit ensam, alltid undvikt ensamheten. Varit bra på att fylla ensamhetens plats. Nu har jag börjat hitta ett annat hem, börjat förstå att hemma måste vara i mig själv. Inte i någon annan. Men idag saknar jag hemma. Det trygga, lugna. Det jag kan utan och innan. Det jag faktiskt älskar. och de jag faktiskt älskar. Jag blir så lätt rastlös och uttråkad. Mitt vilda hjärta behöver utveckling. Så jag lever. Som jag bör göra. Som jag bör göra när jag precis fyllt 23. Jag lever. För att någon gång känna att jag ska processa och minnas. Inte undra och ifrågasätta. Jag är inte klar. Inte klar. Jag vill förklara noggrannare. Vill ge er exempel och inte skriva med stora mellanrum. Men just nu är det detta som beskriver mina känslor bäst. Jag saknar men inte längtar. Jag är ledsen men inte lika ofta som hemma. Inte lika ofta som jag är glad. och imponerad av välden och livet. do that make sense?tack för att ni läser.pura vida.