Turism

Hej på er!  Vi befinner oss i Pattaya. Just nu är vi nyduschade och lite trötta så vi tog ett break på rummet. Och det passade ganska bra då regnet kom. Det smattrar så mysigt mot fönsterbrädet.  Om vi ska ta dagen från början. Eller kanske gårdagskvällen med för den delen.  Vi åt gatumat och gick längst med den överfulla walkstreet of pattaya igår. Allt ätbart är dyrare här. Inte dyrt för oss men dyrare än i Chiang Mai. På CMU köper in en måltid för 25 baht och här i pattaya tar de 150 baht för liknande mat. Dock hade vi turen att hitta ett simpelt gatukök med underbar mat. Imorse tog vi färjan 10.00 över till Koh Larn, en ö ca 1h utanför Pattaya.  Jag gillade verkligen Koh Larn. Härlig atmosfär, mindre trafik och fina stränder. Det är högsäsong här nu så det kryllade med turister och jag borde verkligen inte klaga då jag är en av dem MEN JAG KOMMER KLAGA NU! Vi är så mycket business & Vi är så fruktansvärt medvetna. Och ändå lämnas det skräp på stranden, kastas ut ur bilen, fimpar på gatan mm. Vi är så fruktansvärt medvetna och ändå tackas det inte för service, bidrar till shower som förminskar kvinnligheten och där djur far illa. Tillbaka till ön: Jag plockade 3 kassar med plast idag på stranden. 3 kassar. Och jag hade lätt fått ihop det dubbla.  Ibland önskar jag att jag inte brydde mig. Att jag kunde blunda för allt ihop. Men det går bara inte.  Att jag cyklar till skolan, inte äter kött och bär hem mina matvaror i tygkassar känns som en droppe i indiska oceanen. När man ser avgaserna hänga i luften (bokstavligts talat) bilar som tankas med 46l för 500 baht (140 svenska kronor) och plast flyger runt i vattnet. Men jag försöker intala mig själv att det gör skillnad. Något. Något är är bättre än inget. Om jag hade blundat. Fy vilket deppigt inlägg. Och rättvis har jag inte heller varit. För vem är jag? Som genom aktivit val sätter mig på ett av många flygplan som går till Thailand varje dag.  Och bidrar till efterfrågan. Jag vet att jag generaliserar, det finns de som är tacksamma och visar uppskattning till de lokala, det finns de som gör minsta möjliga skada och vänar om miljön de besöker. Det finns de som gör skillnad. & TACK FÖR ER!! UNDERBARA MÄNNISKOR.  Vi har ansvar och några av de ansvaren är nyfikenhet och respekt dit vi kommer.  Förutom denna reflektion så mår jag bra, är till ro, känner inspiration, andas, längtar och drömmer. Jag är tillfreds och känner väll som jag gjort under tidigare resor att detta är meningen med livet. Möta människor, äta god mat och lära sig. Reflektera och inse.  Jag är lycklig, mår bra i mig själv och investerar. I mig själv. Tacksam.  Njut av lite bilder här istället. Pura vida  Annie Thelander