Hur ska jag bota min ångest?

Många som tränar aktivt lider av en svår ångest då de skippat träning eller ätit dåligt. Alla har vi väl varit i den situationen då vi hellre sovit en timme extra än dragit ut och springa? Jag i alla fall. Det känns alltid lika dåligt att vakna och veta att du skippat din morgonaerobiska, och resten av min dag brukar ofta vara förstörd pga av det.  Men varför? Varför blir vi så besvikna på oss själva när vi inte presterar tillräckligt bra?  När jag nu börjat mitt nya jobb, hade jag planerat att jag idag och igår skulle gå upp 5 på morgonen för att hinna med min powerwalk samt lite statiska övningar. Gissa om jag vaknade fem? Nehej, det gjorde jag inte. Varken igår eller idag. När väckarklockan ringde visste jag att nu var den enda chansen på dygnet som jag skulle hinna träna. Och jag skippade det. Jag gjorde medvetet beslutet om att inte träna, för jag helt enkelt inte orkade. När jag kommer hem klockan 22 på kvällen vill jag helst bara och sova direkt, så det blir ingen träning då heller.  Idag när jag senare steg upp, kände jag mig aningen dålig. Lite besviken, trött och flummig. Jag försöker att inte få ångest över skippad träning, men fortfarande skär det lite i mitt hjärta.  Ångest är typ det värsta jag vet. Jag är så glad att jag nuförtiden har lärt mig att handskas med mina misslyckanden bättre. Visst, det känns lite dåligt och tråkigt en stund, men jag är stolt över mig själv att jag prioriterar sömn högt. Just denna vecka är super stressig för mig, och jag accepterar att jag endast tränar 2-3 gånger denna vecka. Det är normalt, vi är bara människor ändå.