16 feb.

Hej! Konstig känsla på bussen idag.. Jag fick nästan lite panik. Som för nästan allt konstigt som händer med min kropp och hur jag känner mig så tänker jag stress. Jag har accepterat att det kommer visa sig gång på gång. Jag har accepterat att jag inte mår bra jämt. Ändå så blir man orolig och tror att det är något allvarligt fel på en lite hela tiden. Det är kämpigt ibland. Men så mår man lite bättre och vissa dagar minns man inte ens hur det känns när man mår dåligt. Liksom när man mår dåligt så kan man inte minnas hur det är att må bra. Jag tror jag varit väldigt känslig mot bristen av sol den här vintern. Bland annat. Det är lite frustrerande att man inte kan få känna att man mår helt bra, fast man tar hand om sig. Jag är glad att jag fick prata med Elin på morgon. Hon hjälpte mig att få lite perspektiv på saker, och jag fick känslan av lite hopp och att inte vara ensam. Det hjälper att prata och reflektera över det man går och tänker och känner. Det blir hanterbart och man kan se det meningsfulla i tillvaron. Man får tillbaka lite kontroll över sin situation och får ny kraft att kämpa vidare. Ta hand om varandra. Nu tar vi helg.