same same but different..

Igår när jag gick i skogen fick jag så mycket tankar som jag ville skriva ner.. Det handlade om hur man kan känna sin egen utveckling ibland, när man tänker tillbaka på sitt liv.. vad man gjort, hur man beskrivit sig själv och vad man gått igenom.. Jag som liten är en helt annan livstid. Jag som tonåring en annan.. För några år sedan skulle jag sagt att innebandyn var en stor del av mig själv. Nu har jag inte spelat på typ 1,5 år.. typ inte ens tränat på sen dess heller. Av någon anledning så behövde jag lämna den delen av mig. Saker som gäller för mig nu hade jag inte ens en tanke om förut. Att jag skulle flytta till Mora. Att jag skulle börja spela golf. Att jag skulle spendera mycket tid i skogen med en hund. Man utvecklas och förändras i takt med att livet går vidare och man anpassar sig till omständigheter runt omkring en. Det är skönt på något vis att det händer saker. Även om det egentligen inte är så märkvärdiga saker. Det känns bra att bara hänga med ibland. Inte stå och stampa. Och när man inte behöver ta alla beslut själv, utan kan låta vissa saker styras av annat.. Jag kan oroa mig ibland för så onödiga saker som skulle kunna hända, men som det inte finns anledning att oroa sig för innan de isåfall ens hänt. Det kan vara att jag eller någon nära ska bli sjuka eller dö.. Då spelar jag deppig musik och gråter, medan jag i mitt huvud ser bilder av dessa sorgliga skeenden. Att reflektera över sig själv, som jag gillar och ofta ger mig mycket bra tankar kan också ge mycket ångest och jobbiga tankar. Det är så lätt att det negativa tar över ibland. Självförtroendet går från ganska bra till att bara rasa på ett ögonblick. Fastnar man i sin egen ångest kan livet vara så hemskt tungt ibland. Och tyvärr så tror jag att ända sättet att komma loss är att försöka acceptera detta. Och att man försöker acceptera sig själv. Oavsett hur ledsen eller besviken man egentligen känner sig. Vi är bara människor. Människor är inte perfekta. Man kan inte alltid prestera på topp överallt. Och det är okej. Vi måste gå igenom det jobbiga för att kunna växa och komma vidare. Ibland kan det vara bra att påminna sig om att medan man går och bara har ångest över sig själv så ser man inte att man bara är en i mängden. För alla har sina egna problem som de kämpar med. Det kan hjälpa att lyfta blicken och ta lite distans från sig själv ett tag. Ibland behöver man få vara ledsen. Ibland behöver man få vara själv. Ibland behöver man få vara svag och att någon stöttar och tar hand om en. Det är okej. Oavsett vad så blir det bra tillslut.