IDYLLEN

KRÖNIKA: Nej, midsommarafton blev inte som planerat i år heller.

Nej, den här midsommarhelgen blev inte heller som planerat. Jag trodde inte att jag skulle hoppa i en hoppborg i en trädgård på en fest i grannhuset till mitt där jag växte upp. Nej, jag trodde väl inte riktigt att jag skulle ramla omkring i en hoppborg två minuter från min uppväxt. Det hela började med en väldigt vuxen fördrink i en väldigt vuxen lägenhet. Det var designmöbler och klingande glas, dyra klänningar och välfriserade män. Det var en perfekt stund, den där lilla fördrinken. Sen fylldes midsommarafton av alla de ting den alltid fylls av. Senapssill, snaps, någon sjunger fel i visan, dans och lekar. I bakgrunden sjunger Tomas Ledin sina klassiker. Det var en svensk midsommaridyll och så var det med det. Sen gick timmarna och idyllen bleknade, de vattenkammade frisyrerna föll isär och klänningarna spetsades med spridda rosé-fläckar.

Någonstans där bestämde jag mig för att droppa idyllen och dra på hoppborgs-fest istället.

Efter en timme stod jag i en liten trädgård i en förort. Det var fuktigt i luften och plastglasen var slut, de flesta drack direkt ur förpackningen de hade med sig. Det var mörkt och jag satte mig i jord det första jag gjorde. Slängde av mig mina klackar och klättrade upp i hoppborgen som någon hyrt och pumpat upp i trädgården. Hoppade, hoppade och hoppade lite till. Skrattade som ett barn. Kiknade när jag gång på gång studsade upp.

Det var på alla sätt och vis idylliskt.

Det blir sällan som man har tänkt sig, högtider eller andra tillfällen som ska vara på ett visst sätt. Dagar man har målat upp en bild av hur de ska vara. Därför är det nog bättre att droppa idyllen, sänka förväntningarna och njuta av att det blir som det blir. Det viktigaste är att man vågar välkomna spontanitet och tar det som det kommer. Och i värsta fall - det kommer alltid nya högtider.

AV: MICHAELA FORNI