Bloggvärlden pratar om det

Du har väl inte missat debatten om sexuella övergrepp, där medieprofiler och bloggare går ut och säger att vi måste våga prata om det?

Allt började med Johanna Koljonens twitterinlägg om sexuella övergrepp, var gränsen egentligen går och om att tjejer måste våga prata om det. Att man ibland är rädd för att säga nej, trots att man inte vill. Att säga nej är jätteviktigt. Även om det är läskigt. Devotes egna sexexpert SofSthlm har skrivit en text om ämnet #prataomdet:

Det florerar just nu en rad texter i olika medier med ämnet #Prataomdet. Detta efter att Johanna Koljonen skrev en krönika om en kille som hade brutit mot hennes regler när det gällde deras sex och hon inte vågade säga till. Massvis med kvinnor skriver nu ner sina egna erfarenheter och alla verkar vilja säga "äntligen! Exakt så där var det för mig också." Jag läser häpnad dessa texter och undrar hur ofrivilligt sex kan ha drabbat alla utom mig. Eller? Har det det? Nej. Snabbt slår jag bort tanken. Varenda litet ligg jag haft i mitt liv har varit medvetet och jag har varit minst lika villig och på som snubben bredvid. Eller? Har jag det? Ja. Lika snabbt slår jag bort tanken på att jag kanske inbillar mig. Men någonstans gnager det. Fan. Alla killar kanske inte har varit så schysta som jag vill tro och jag kanske inte har varit så  cool som jag önskar och bara gjort sådant som jag själv vill.

För det var ju trots allt den där gången när min kk som jag var lite kär i tryckte in kuken i min röv lite längre än vad som vad skönt, och jag visste att det inte skulle bli skönt även om han lyckades tasig in hela vägen. Han tjatade om att jag bara var lite spänd, att så fort jag slappnade av skulle det bli skönt. Och så fortsatte han trycka in snoppen, samma snopp som han minuten senare körde in i min fitta. Och nej, vi hade inte skydd när han var i min rumpa. Trots att alla, även jag och han, vet att det är mycket dåligt för underlivet att få rumpbakterier i sig.

Sen var det också första gången jag sov med killen jag nyss börjat dejta. Kvällen var trevlig, ingen tvekan om det. Men trots det vaknade jag klockan fem på morgonen av att han tryckte sitt skrev mot mig, flåsade lite i mitt öra och på ett ytterst obehagligt sätt smekte mina bröstvårtor i förhoppningen om att få mig lika åkt som han själv. Sa jag förresten att det var killEN? Glöm det. Det var killarna. Det är snarare regel än undantag att vakna upp av läbbiga smekningar när allt man vill är att få sova ifred eller på sin höjd i någons famn.

Det tar emot att skriva det här. Jag vill ju, precis som Johanna Koljonen, vara den tjejen som obehindrat njuter av kravlöst sex. Och i o med mina mentala protester mot killarna som gjort sådant jag inte gillar känns det inte längre som att jag är sådan. Men jo, det är jag nog ändå. Skillnaden är bara att nu vågar jag #prataomdet.

Behöver du också Prata om det? Känner du dig osäker på var gränsen går? Kom ihåg att det är ingen annan än du som bestämmer över dig själv och att man ALLTID har rätten att säga nej, även om det har gått så långt att man redan är i full fart med att ha sex. 

Cissi Wallin skriver på Nyheter24 om när hon blev våldtagen.

Hanapee funderar över ämnet i sin blogg.

Debatten blomstrar, åsikterna är många. Vad tycker du? Är problemet överdrivet eller är tystnaden kring den här såkallade gråzonen alldeles för utbredd och skadlig?

Besök Prata om dets hemsida här . Inget problem eller fundering är för liten.