Jag bestämmer själv vad sommar är

Himlen brinner.

Det är en varm sommarkväll och jag ligger i en hängmatta i skuggan. Fåglar pratar på ett annat språk från sina bon i trädgårdsträden runt omkring och det doftar sött i luften. Himlen skiftar i rött, orange och lila ovanför mitt huvud. Den är tusen gånger vackrare än när den är blå. Bredvid mig finns en fårhage där lamm och får med mörk ull strövar omkring. Ingen försöker nå mig. Ingen säger att jag måste någonting. Jag är med ens alldeles harmonisk. Själen bara tittar. Tar in. För det är så här ett lugn känns. Det är så här ett lugn ser ut. En varm sommarkväll när himlen brinner på en ö långt ut i Östersjön.

Sommar för mig är inte fest, sol och äventyr. Jag orkar inte hålla på med sådant tjafs. Festar gör man året om, sol är för varmt och äventyr är laddat med stress. Förut hade jag ångest för att jag inte tyckte om det som jag helt uppenbarligen borde tycka om men nu bryr jag mig inte. Sommar har en helt annan innebörd för mig. 

Enda sedan jag var liten har jag och min familj tillbringat minst en vecka på Gotland varje sommar. Detta lilla paradis till ö. Nu för tiden ägnar vi oss inte ens åt turistattraktionerna längre, vi vet vart vi vill och inte. Gotland är loppisar längs lantvägen, fårskinn, korta tallar och långa ringliga stenmurar. Det finns en butik inne i Visby som heter Solkristallen. Där kan man köpa drömfångare, kristaller och böcker om änglar. Jag köper alltid några nya kristaller när jag är där.

Om man strosar tillräckligt länge på de lummiga gatorna innanför ringmuren kan man plötsligt upptäcka en smal gränd som leder ner till en italiensk restaurang. Där finns det  f a n t a s t i s k mat  som avnjuts uppe på terrassen under ett tak av murgröna. 

Blåhäll kommer man till om man tar sig igenom en skjutbana i en skog. Man hittar inte Blåhäll om man inte vet vart det ligger. När man tagit sig igenom skogen uppenbaras havet framför motorhuven och det kantas av en strand av vita stenar. Stenar i alla storlekar. Varsamt slipade av havet. Jag plockar ibland med mig en sten eller två hem. När jag ska sova finns Blåhäll i mitt rum.

På Gåsens Lada i Burgsvik spelas "Så mycket bättre" in. Om somrarna är det en restaurang som vem som helst kan få njuta av. Där finns hamburgare, spännande efterrätter och kändisar. Ofta står ett band och spelar på platsen där artisterna står i TV. Gåsens Lada är ett beroendeframkallande ting. 

På Tofta Beach Club står min pappa och hans crew för musiken på scenen medan vi familjemedlemmar till bandet dricker något svalkande. Vi har precis tagit oss upp från Tofta och dess heta sand och salta hav. Jag har suttit under parasollet hela dagen och läst många sidor i min bok. Om några timmar ska vi ut och äta, hela kollektivet. För så har vi alltid gjort. I alla år.

Sommar för mig är inte fest, sol och äventyr. Sommar för mig är Gotland. Loppisar längs lantvägen, fårskinn, korta tallar och långa ringliga stenmurar. Vita små stenhus med blåa dörrar. Stenstränder, små butiker, lummiga gator, rosenbuskar och lugn. En varm sommarkväll när himlen brinner på en ö långt ut i Östersjön.   

För jag har lärt mig att man måste få bestämma själv vad sommar är.

AV: JONNA FYHR
casajonna.devote.se