Grinchen talar ut

”Vad fick du i paket. Fy fan vad stressad jag är. Guuud det är bara en vecka kvar till julafton och jag har inte hunnit köpa alla julklappar än. Tycker att julstressen är så jobbig. Fan så kommer hela släkten och ska bo hos oss i typ en hel vecka. Min tioåriga kusin fick en iPhone 6. Jag köpte en död gris för 800 spänn fan vad gott det ska bli. Åh julafton nu ska vi vara så glada. Världens bästa högtid.”

Nej.

Därför att för alla ser det inte ut så. Faktum är att jag vågar säga att det inte ens ser ut så för majoriteten. Så varför firar vi julafton som att det är ett måste? Varför stänger hela samhället ner för denna uråldriga dag? Något som från början firades till minne av Jesu födelse (upp med handen alla som firar julafton p.g.a. detta) men som nu för många innebär en enorm ångest, stress eller ensamhet. Eller alla tre. Och det hade väl varit lugnt om det hade varit en frivillig grej men just julafton kommer du inte ifrån. Det är inte ett val längre.

Jag tänker på alla trasiga familjer, ensamma människor, hemlösa, fattiga. Som påtvingas denna dag vare sig de vill eller inte. Det går inte att argumentera för att ”men välj bara att inte fira jul då om det är så jobbigt” för när ett helt samhälle anpassar sig och tar paus just för denna dag så är det omöjligt att undslippa den.

”Men jag har inte sedan barnsben haft en julafton som inte
innebär ångest och tårar.”

Ni kan kalla mig grinch, tråkig och bitter. Det är jag i sånt fall stolt över. Det innebär bara att någon där ute kanske pustar ut och känner ”Skönt. Jag är inte ensam om att känna ångest inför den här dagen”.  Ni är aldrig ensamma. Glöm aldrig det. Medan ni som har det fantastiskt (och förstå mig rätt - jag avundas er på riktigt) på julafton bara kan luta er tillbaka och njuta av det.

Men jag har inte sedan barnsben haft en julafton som inte innebär ångest och tårar. Varför är samhället format så att jag ska hylla denna dag då för? Varför? När jag vet att så många delar dessa känslor och den press denna dag innebär? Varför kan inte allt rulla på som vanligt för oss som hatar denna dag och helst bara vill slippa den?

Julen är en fantastisk tid egentligen. Där ljus, kärlek, lucia och omtanke är det som präglar tiden mest. Varför har det förstörts av konsumtionssamhället och bilden av den perfekta familjen?

I år ska jag därför jobba på julafton, där jag känner att jag gör någon form av nytta istället för att gå runt med ångest. Men jag bävar redan för sorgen när jag blippar in Scans färdigpackade enportionsjulbord, säger 34 kronor tack, tar betalt och önskar personen en god jul.

En dag ska jag bli president. Jag ska då ta bort tabun för depp, såga bort det obligatoriska för julafton och sen ha en stor fest i riksdagshuset där alla krossade, ensamma, ångestladdade, glada, ledsna, panikslagna människor får komma på fest på julafton.

Välkomna.

AV: EMMA WATSON 
ewatson.devote.se