Hanna Nyman: "Man kan äga guld och silver, men inte en människa"
"Ett kapitel ur mitt liv
’’Man kan äga guld och silver, men inte en människa’’
En gång skickade min mamma en länk till en låt med Sussies orkester till mig ''Man kan äga'' heter den. Jag minns att jag undrade varför i hela världen hon skickade en låt med någon trist orkester. Men jag pluggade i mina lurar och började lyssna. Mellan fiolspel och fingerknäppningar sjöngs det om kärlek som behöver sin frihet för att överleva. Den beskriver hur svartsjuka kan tära och förstöra en relation. Jag förstod vad hon ville säga.
När jag var 14 år träffade jag min första pojkvän. Han var någraår äldreän mig och jag föll handlöst för hans smilgropar och charm. Allt var svindlande härligt, fjärilar i magen och känslor jag aldrig tidigare upplevt bubblade i hela min kropp. Jag fick min första kyss av honom. Minns att vi stod och hånglade mot hans mammas husvägg en kväll i juli. På helgnätterna hade jag lurat mina föräldrar att jag skulle sova hos någon kompis, men istället satt jag bak på hans moped, en blå Derbi Senda och skrattade och sjöng. Sedan åkte vi hem till honom och pratade och kysstes hela nätterna. Sådär härlig som tonårskärlek ska vara.
Ett år senare, den 13 augusti, fick jag ett halsband av honom. Thomas Sabo i silver med tvåberlocker. Den ena var första bokstaven i hans namn och det andra var ett rosa hjärta. Visst låter det fint?
Det halsbandet fick jag av av någon som stod på sina bara knän med rödsprängda ögon och en trasig knoge som försökte be om förlåtelse."