Sanna Thisell: Lycka
Ja, nu vet jag inte heller hur jag ska inleda denna text. Ibland har jag svårt för det. Att inleda alltså. Jag tänkte egentligen bara jämföra två olika ord. Eller, det är nog nästan samma men betyder något helt annat. Lycklig och lycka.
För visst känns det som om vi alla bara försöker vara lyckliga hela tiden? Jaga det ordet så pass att vi glömmer benämningen av det andra ordet; lycka. För jag tror visst att vi känner av lycka hela tiden men det betyder inte att vi är lyckliga. Eller? Jag tror att vi kan dela upp orden i spalter. På den ena spalten, under rubriken lycka kan vi skriva massa småsaker. På den andra spalten, under lycklig kan vi nog skriva annat. Den ena har vi med oss hela tiden, den andra jagar vi.
Några saker som skulle kunna stå under min lycka-rubrik skulle kunna vara en hel del. Lycka för mig är att dricka en riktigt god kaffe. Krama om min pojkvän jag blir mer kär i för varje dag, hur klyschigt det än låter. Lyssna på musik som får kroppen att slippa hjärnans order och istället följa hjärtat och bara dansa hur jag vill. Lycka för mig är att skriksjunga. Få solen i ögonen när jag saknat den som mest. Hur irriterande det än är att få de där strålarna i ögonen fyller de mig. Lycka för mig är att skratta åt skämt som knappt är värda att skrattas åt. Eller möta människor som känner precis som jag själv även om jag trodde jag var ensam om det. Lycka är också när jag kan skriva tusen ord utan att stanna. Ja, ni förstår vad jag menar. Lycka för mig är småsaker som gör mig glad.
Och vad som gör mig lycklig? Mjo. Det är en lite mer komplicerad förklaring. För det är lite då vi kommer in i vad vi gör på denna jord; leva. Jag kommer vara lycklig när jag jobbar med det jag älskar. Vilket kommer vara svårt att finna eftersom jag ändrar mig nästan varje dag om vart jag ska börja. Hur jag ska börja. Lycklig kommer jag vara när jag har ett boende som bara är mitt. Eller vårt. Ja, jag kommer vara lycklig när vi, han och jag, äger något. På riktigt. Jag kommer bli lycklig när det jag kämpar för blir klart och gjort. Ibland kan jag dra ett likamed-tecken mellan lycklig och nöjd. Det jobbiga med det är att det är så svårt att bli just nöjd. Kan man då vara lycklig även om man inte är nöjd? Går det? Jag vet inte. Just nu är jag inte nöjd men inte onöjd heller. Kanske är det att det känns som om man inte kan komma längre när man är nöjd och lycklig. Det känns som om det då blir ett klart livskapitel där punkt avslutar sidan. Och jag tror att jag bara är så trött på att jaga för att bli lycklig. Att jag egentligen aldrig kommer bli helt och hållet lycklig. När alla bitar av pusslet är hittat och satt kommer jag säkert inte ens se det.
Så jag har bestämt mig för att inte försöka bli lycklig utan att bara tänka på lycka. Nej förresten, inte tänka på lycka. Göra lycka. Göra saker jag blir glad av istället för att jaga bitar till en helhet. En helhet som jag antagligen bara kommer glömma bort. Eller ha massor av pussel som måste lösas innan jag blir lycklig. Glöm det. Jag är lycka.
Skriven av: Sanna Thisell