Dejtingtrubbel del 3 av 5!

3TragedinAllt var så himla bra egentligen. Melker hade faktiskt det mesta. Vad spelade det för roll om hans tjej gjort slut och om han var totalt vilsen på Tinder och andra ställen. Han kunde träna, spela datorspel eller vara med vänner och familj. Den kontrasten var också den värsta. Att något som detta kunde kännas så viktigt. När det egentligen borde vara skit samma. Han hade redan många gånger raderat Tinder för att sedan återigen installera det. Famlat i mörkret och inte hittat matchningar för alternativen tagit slut.  Då ringde mamma. Klockan var så mycket som halv tolv. Melker svarade, lite förvånad över att hon ringt så sent. “Det har hänt något jag måste berätta, det är hemskt, sätt dig på en stol. Melker”. “Jaha okej, vadå?” Pappa är död. En långtradare har krockat rätt in i förarhytten på E4. Hon grät fram orden. “Det får inte vara sant”, skrek Melker. “Nej, inte pappa!”Mamma samlade orden och frågade om hon och lillasyster Karin skulle komma ner. “Kom nu direkt” grät Melker. Det ringde snart på dörren och Melker öppnade och kramade båda. När hände detta? Nu ikväll. Polisen kom vid 21-tiden och meddelade oss om olyckan.  Nästa morgon ringde Melker sitt arbete och berättade om den oerhört jobbiga tragedin. Han fick vara hemma. Vad spelar tjejer för roll nu. Dagen kändes som den hemskaste han någonsin upplevt. Melker tog minut för minut, andetag för andetag och lyckades nätt och jämt få mat i sig.  Han kämpade sig även ut på en kort löprunda runt sjön för att skingra tankarna så gott det gick. Eländet dominerade huvudet och inte ens att springa hjälpte nu. Han tänkte på löparklubben han varit med i som yngre. Men allt med träningen fick honom bara att tänka på Filippa. Hon som så fint tagit med honom och gymmat, som tålmodigt  lärt honom allt hon kunde. Melker slog bort tanken och kom återigen och tänka på löpklubben. Dit ville han. Snart skulle han träna där igen. Begravningen ägde rum bara en vecka senare. Vilhelm, pappa Vilhelm du blev bara 49 ekade i Melkers huvud. Underbara pappa. Han grät stora delar av ceremonin och det kändes inte det minsta bättre. Men att gråta hjälpte nog ändå en smula i sorgen. Dagarna kröp fram och gjorde plågan än mer brutal. Inte mycket förändrades. Dejtingen och alla de nya apparna släppte Melker nästan helt. Sen gick det ändå inte att hitta hon den där perfekta.Fortsättning följer!Skriver när jag skriver!