Dejtingtrubbel del 4 av 5!

Del 4 av 5Nytt hoppMelker slängde i cykeln i gruset vid cykelställen. Det kändes himla härligt och vara tillbaka i stugan. Lyckan kom krypande i benen. Daniel dök upp från ingenstans. “Nämen Melker, det var inte igår”! De tjötade på medan de fortsatte inåt stugan. Då kom Anette som brukade hålla i träningarna. “Hallå, idag ska vi köra intervaller. Inget mindre än två-minutare”. Hej! Kul att du är tillbaks Melker! Välkommen! Då fick Melker syn på en tjej han aldrig sett innan. Han blev alldeles varm. Det var det finaste han sett. Han tvekade inte på det. “Hon kom in, log åt alla och sa ledsen, blev lite sen, det var värsta trafikkaoset..” Vi väntar", sa Anette.  Gänget på sådär 20 löpare sprang iväg ut längs elljusspåret. Uppför backar han sprungit i yngre åldrar. Men Melker var som förstenad fast han sprang. Denna tjejen verkade bara himla häftig. Den annars så blyga Melker gjorde ett ryck och sprang upp jämsides. “Hallo du. Hur länge har du sprungit här”? Livrädd för hur svaret skulle bli såg han tjejen i ögonen. “Nämen hej!” Sa Lina som hon visade sig heta och sträckte fram handen så att de hälsade i farten fast de sprang rätt fort. “Jag har bara sprungit här ett halvår, så är inte så snabb än. Själv då”? Äh det är inte jag heller. Har inte sprungit så mycket men vill igång igen, du vet nog hur det kan vara va?” “Oh ja, målsättning kontra verklighet där. Inte lätt”. Träningen fortsatte och efter träningen hade nya tankar tagit över fullständigt i Melkers huvud. Två dagar hade gått. Det plingade till i mobilen, två olika tjejer hade skrivit på Tinder. Den ena bodde för långt bort men den andra var rätt snygg och fanns inom pendlingsavstånd. Melker satte igång och svara denna Linnea och dundrade iväg ett “halloj”. Hon svarade direkt och frågade om Melker ville ses. Då kom han plötsligt och tänka på Lina. Han började ångra att han ens svarat. Ändå kändes allt ovisst, han visste inte mycket om någon av dem. Han slet och tampades med tankarna och valen hela veckan. När han anlände till klubbhuset nästa vecka var Lina där. Hur skulle han göra? Han var blyg. Han ville så gärna prata mer och även bjuda ut henne. Men det hade bara gått en vecka. Kunde man bjuda ut någon sådär bara? De hade snackat om det tråkiga vardagslivet och vädret.  Vad kunde man göra så hon förstod intresset? Melker bestämde att nästa vecka skulle han fråga henne om hon ville ses. Rakt på. Hur skulle han våga? Det var fredag och klockan hade för länge sedan passerat tio. Melker låg och grubblade på än det ena än det andra. Då kom ett meddelande på Tinder. Det var från den där Linnea. Hon frågade återigen om träff och lät lite störd av sena svar. Melker blev lite illa till mods. Onödigt rädd svarade han att han; "jag skulle tänka på saken". Sen somnade han, utan svar. Till slut blev det träning igen och när Melker fick se Lina tändes något i honom. Han var bara tvungen att fråga. Men om han fick nej? Han vågade inte tänka varken på det eller hur små chanserna borde vara. Uppvärmningen drog igång och efter att ha nästan fått ur sig det tre gånger lade han sig jämsides med Lina och bara sa det. Hon svarade: “Haha vad gullig du är som frågar” “Och du har tur, jag är jätte- på! Sa Lina med en lätt blinkning.Fortsättning följer!Skriver när jag skriver!!