Det är fint att få hjälp

Hon på BVC berättade att alla nya mammor får frågor om hur de mår cirka två månader efter förlossning. Sen berättade hon om hur viktigt det är att ge barnet D-vitamin droppar. Ingen stor grej. Jag behandlade det inte heller som det. Bara lyssnade. Två månader senare sitter vi där igen hon och jag. Lilla R sover i vagnen och hon tittar vänligt på mig. "Hur mår du?" Innan jag hinner öppna munnen börjar jag gråta.  Var ska jag börja? Jag är lycklig. Glad. Tacksam. Min familj är det bästa som har hänt mig. Jag har aldrig mått så bra. Ändå är jag så ledsen. Orolig. Mentalt slutkörd. Det handlar inte bara om nätterna med gråt och sömnbrist. Även om det bidrar. Hur förklarar jag att jag är rädd för att förlora min älskade K? Hur kan jag säga att jag är rädd för att min son och hans pappa ska få en sämre relation för att hans pappa kanske inte får bo med honom under några år för att han blir utvisad? Men hon förstår. Lite i alla fall. Och vi får samtalshjälp nu. Det är skönt att få lite hjälp. Ensam är inte alltid stark ❤️