Kommer vi få hela augusti tillsammans?

Inget skrämmer mig så mycket som att inte kunna påverka ett beslut. Jo. Kanske att inte få all information som finns. Att leva i ovisshet är fruktansvärt, men verklighet för alla asylsökanden. Även för min älskade K.  Migrationsverket säger ibland när vi ringer denna vecka att beslutet kommer att tas innan augusti är slut. Positivt eller negativt. Ingen vill säga något. En del kommenterar inte ens den här informationen. Min ångest sitter utanpå kroppen när jag tänker på att de vill placera honom på ett transitboende i Uppsala ett par dagar innan utresan ska ske. "Det är ju nära och bra till Arlanda". Min ångest är inuti när jag tänker på att han inte får bo med mig och R sina sista dagar i Sverige utanpå ett övervakat boende. Min ångest gör att jag inte kan äta eller sova ordentligt.  Idag under dagen kommer vi besöka Migrationsverket. Jag är inte bjuden men följer med ändå. Vi ska träffa mannen som tycker han är snäll för att han ger oss två veckor att säga hejdå. Jag känner mig inte snällt behandlad. Jag känner mig som det som är kvar av en föredetta groda.  Håll tummarna för oss. Om du tror på Gud, ha gärna med oss i dina böner.