Feminist-onsdag

Onsdagen till ära tänker jag dela med mig av lite feministiskt innehåll som finska YLE:s kioski har fixat ihop. Här kan ni läsa artikeln, eller snarare titta på de photoshoppade bilderna. Mina egna kommentarer till ämnet: Artikeln handlar alltså om könsfördelningen på de allra högsta posterna i vårt samhälle, ja överlag i de flesta branscher. Vare sig vi talar om chefen för vårdhemmet eller Finlands mest inflytelserika politiker. Män, män, män överallt.  Nu finns det kanske någon där ute som tänker "jaha, så män får inte vara chefer?", "det här är ju en sak som sakta förändras" eller "sluta upp med kvoteringsnacket, ingen skulle ju välja någon baserat på dess kön". Jäkla feminist-Anna. Tyvärr är det inte så enkelt. Det är självklart att vi ska ha män på chefposter, men cheferna ska inte enbart vara män. I en perfekt värld skulle chefposterna var jämfördelade mellan könen, men så ser inte läget ut i dag vilket ni kan ta er en titt på i artikeln eller genom att läsa något av mina tidigare inlägg om feminism. Om vi i stället övergår till frågan om kvotering så är jag inte helt övertygad om att de män som sitter på vissa chefposter (speciellt inom kvinnodominerade branscher) alltid är de mest kompetenta. Jag tror inte att de manliga cheferna väljs enbart utgående från att de är bäst för jobbet, utan också därför att de faller inom normen. Det är lättare att se en man på en chefpost helt enkelt. Tänker ni på en man eller kvinna när jag säger ordet "chef"? En man gissar jag, så hur tror ni den som väljer vem den ska anställa tänker? Nu vet jag att en del av er säkert är upprörda och jag var själv länge en kvoteringshatare. Dock talar statistiken sitt tydliga språk: Fler kvinnor är högutbildade/utbildar sig högre, men ändå är det männen som innehar de högsta posterna. Sedan får vi inte heller underskatta normernas inverkan i våra liv. Jag är nästan helt säker på att det finns betydligt fler män som redan i ung ålder ställer in sig på att de kommer anta en chefsposition. Många kvinnor kommer däremot inte att gör det. Om vi bara ser kvinnor på lägre poster kommer vi(kvinnor) också känna att det är där "vi hör hemma".  Nu är ju däremot inte världen så svartvitt som jag beskriver den. Vi befinner oss som sagt i en fas av förändring. Däremot tycker jag inte att vi bara för det måste hålla tyst om problemet. Tvärtom, det är bra att det lyfts upp så att vi inte tar för givet att världen ska se ut på ett visst sätt. Det är bra att vi får oss några tankeställare med jämna mellanrum. Jo och föresten, här kommer ett av mina kanske viktigaste argument till varför den här artikeln är så viktig. Vi mår nämligen bra av mångfald. En vit, medelålders och rik man (den arketypiska chefen enligt mig) har stenkoll på sin egen grupp av människor, men han har antaligen ingen aning om hur en mörkhyad, kvinnlig studerande har det. Därför behövs det en mångfald på de högsta posterna. Därför behövs det en regering med variation. Första steget mot en mer jämlik värld är att se till att det kommer in -fler kvinnor -flera personer med annan etnisk bakgrund -fler personer med annan socioekonomisk bakgrund -fler personer som faller ytterom heteronormen -fler åldersgrupper För mångfald betyder flera synvinklar och fler erfarenheter. Utan dem kan vi inte rättvist beakta alla människor i vårt samhälle. Håller ni med? Jag tänker avsluta med ett klipp från en av mina favvoyoutubers - nämligen Laci Green. Kolla! Kolla! Kolla! Speciellt om du inte kallar dig själv feminist, för då har hon svaret till exakt varför du borde göra det.