Vad har du gjort me ditt liv, Anna?

Hejsan!Bloggande och jag går inte riktigt ihop. Inte i synk. Låt mig lista mina orsaker/problem för er:- Vi har inget wifi i vår lägenhet och jag i min tur har fruktansvärt dåligt hotspotnätverk. Och då menar jag verkligen fruktansvärt. - Jag har inte tid. Den kanske mest uttjatade ursäkten, jag vet. Men jag har inte tid att fundera ut vad jag vill skriva. Jag har inte tid att klottra ner all min frustration via en minimal telefonskärm. (ironiskt nog är det just det jag gör nu)- Jag har inte haft inspirationen. Jag har inte känt något behov av att spy ut mina tankar över internet. Jag är helt enkelt inte inne i en kreativ skrivperiod. Däremot tänker jag trotsa min okreativitet och berätta vad jag har sysslat med under höstterminens första månad. Låt oss starta med tutorskapet. I år är det jag och Steffi som har agerat tutorer för journalistikgulisarna. Jag har svårt att föreställa mig att jag skulle kunna ha en bättre tutorkompis än henne. Det är också därför jag är sjukligt tacksam, tacksam för alla de knasiga minnen och bra stunder jag delar med henne från den här hösten, och antagligen också kommer dela från resten av vår studietid. Hon är cool den där Steffi, så jävla cool. Bilden nedan föreställer mig och henne i våra tutor-skjortor. Jag har även i år lärt känna massor med nya människor. Främst personer jag bara har småpratat med tidigare, personer jag inte helt har förstått förrän nu. Superhärliga människor och några konstiga också, men de allra flesta har varit positiva överraskningar. Jag har också festat alltför mycket. Jag har haft på gränsen till för roligt. Skrattat. Levt. Sitsat med vänner och obekanta, Studorgare och Svunkeiter. Tagit bilder med Runebergsstatyn på esplanaden. Legat på gatan och tittar på stjärnorna. Varit allmänt klumpig i alla världens situationer. Skrattat så att tårarna har runnit och gråtit av frustration. 2015 har varit ett tungt år, men också en ständigt stigande kurva. En kurva som för varje stigning representerar en lyckligare Anna. Visst finns det dramatiska dalar och orimligt höga toppar, men det har iallafall blivit bättre. På något plan kan jag inte låta bli att jämföra den här hösten med min förra. I år känner jag mig fri. I år känner jag mig som ett hälsosammare jag. Ett jag med bättre självkänsla och som försöker leva hälsosammare (något jag dock bara lurar mig själv med. Några joggingturer å några bra måltider kommer inte väga upp för alla sena kvällar med alltför lite sömn och för lite vatten). Men jag är som sagt hälsosammare i själen. Rofylld på något konstigt plan. När jag nu ligger här på min säng hemma i Tenala och reflekterar över livet, känns det som jag inte vill vara någon annanstans. Jag vill ha mitt studieliv, mina inhopparjobb, mina galna vänner, mina sitsar och mina killproblem(elr "avsaknaden" av dem? Allt är relativt). Livet känns ganska bra just nu. Det känns sådär som det ska. Jobbigt och tungt, men också härligt kittlande.