Livet Som Återvände

Igår trodde vi alla att familjens kanin var påväg in i dödskuggans dal. Att han skulle trilla av pinn, så att säga. Han åt inget, drack inget och han vägrade lämna sitt lilla trähus. "Herr Lakris" har faktiskt levt i närmare 7 år nu och även om det kändes väldigt sorgligt att han nu kanske skulle lämna oss kunde man ändå acceptera det. Jag tror till och med att Teolinn, den yngsta, var lite förväntansfull inför kaninens död då möjligheten att skaffa en katt skulle växa drastiskt om det faktiskt skulle inträffa. Så vi var alltså ganska inställda på att kaninen skulle vara avverkad inom kort. Men hör och häpna. Idag var Herr Lakris frisk som en nötkärna igen. Han skuttade omkring i sin lilla bur, ätandes och drickandes som om livet plötsligt hade återvänt till hans lilla kropp igen. Pappa var ju minst sagt missnöjd när vi konstaterade att djuret fortfarande var fullt levande. Föga anar han att detta friska tillståndet har kommit för att stanna ett bra tag till.  Men vi andra är ganska lyckliga för att kanin-skrället har beslutat sig för att leva lite till.     Denna sista lovdag har jag tillbringat hemma. Jag har hunnit läsa i min lilla bok "Konsten att vara kvinna", lära mig två nya sånger på piano och även komplettera min egendesignade kalender (som har varit halvgjord i ungefär 3 år nu). Teolinn och jag ockuperade finbordet och satt där hela eftermiddagen. Hon fixade med sitt och jag med mitt.   Mitt resultat:     Och hennes resultat:     Imorgon har jag alltså inte studiedag. Så imorgon börjar skolan igen. Gggghh.