Tankar om föräldrar

Tja!Idag var jag som vanligt på jobbet. Började som tur på på morgonen så arbetsdagen var slut kl. 16.Innan jag skulle bege mig hemåt mot familjen hade jag bestämt att plocka upp min mor från hennes jobb. Min mor jobbar som på en förskola här i Södertälje. Pga. alla restriktioner så kunde jag inte gå in till hennes avdelning för att hämta henne som jag brukar göra (oftast brukar hennes kollegor släppa henne tidigare om jag är där och stressar) så jag väntade i bilen, vilket jag är van nu efter alla gånger. Under tiden jag satt i bilen och väntade på att hon skulle dyka upp så kunde jag inte släppa blicken från alla föräldrar som hämtade sina barn. VARFÖR VAR ALLA SÅ STRESSADE?! alla verkade ha så bråttom in till förskolan. Folk parkerade sina bilar hur dom ville, sprang in och glömde stänga grinden efter sig och när dom kom ut med sina barn så hann inte barnet säga hejdå till sina vänner för att sina föräldrar "drog" bort dom därifrån för att sedan sätta dom i bilen och köra iväg lika snabbt. Varför är det så? Jag kan förstå att man kanske har en tid att passa som tex läkarbesök eller liknande som gör att man måste passa en viss tid men om inte... varför har man så bråttom därifrån?  Jag kan verkligen inte relatera (inte än iaf) men jag undrar.. vad är det man har bråttom till?  Jag förstår verkligen inte. Jag tyckte nästan synd om alla ungar som grät på väg ut för att dom ville säga hejdå till sina vänner.Jag vet att vissa barn inte vill lämna förskolan och att man måste nästan bära bort dom därifrån.. men om dom vet att dom ska åka hem men bara vill säga hejdå eller kanske tom. göra klart det dom gjorde. Varför "drar" man dom in till bilen? Under den tiden jag väntade såg jag många föräldrar hämta sina barn, sätta dom i bilen, stänga deras dörr och sedan stå och prata men en annan förälder i 10 minuter innan dom satte sig själva i bilen och åkte iväg... Alla vet att det var ungefär 27 grader ute idag och alla vet hur varm bilen kan bli när den står mitt i solen... Innan man fick barn så insåg man aldrig detta. Jag skulle aldrig sätta mig i bilen medans jag väntade på min mor och börja fundera varför man "drar" bort sina barn från förskolan, varför man har så bråttom därifrån eller varför man är så stressad.. Undrar fortfarande varför man har så bråttom därifrån..Efter en stund med min mor så kom jag äntligen hem till familjen. Sambon och min son var på bra humör och dom verkade ha haft en bra dag.. väldigt varmt men en bra dag. Vi satte oss och åt middag medans sonen satt i sin babysitter och tittade hur vi åt. Vi bestämde oss att han skulle smaka lite gurka vilket han uppskattade. Efter ett tag spydde han ner hela sin babysitter.. igen.. men han såg väldigt glad över gurkan och ännu mer glad när han spydde ner sig själv och sin stol. Efter maten var det återigen att göra rent alla hans nappflaskor inför kvällen. Fylla på vatten till hans ersättningsmaskin och pussa honom god natt innan man drog till gymmet..Nu ska jag fixa något gott och lägga mig bredvid min sambo och kolla på en dåligt film tills hon somnar för att sen byta till något bättre.. hejdå!Ni får gärna svara varför man har bråttom, jag undrar på riktigt varför!