Baby-kaos

PUST, vilken kväll!Jag har varit själv med barnen och idag har de hållit igång till hundra procent.Det började med att jag skulle ta ut dom i trädgården. Jag hade klätt på dom jackor men inte skor då jag trodde att det var en varm sommarkväll. Väl ute upptäckte jag att det var svinkallt och barnen hade inga strumpor på sig. Jag fick springa in igen och febrilt leta efter deras skor (som jag inte hittade) samtidigt som barnen illvrålade där ute. När jag sprang ut igen hade Ella klättrat uppför trappan. Jag blev livrädd för hon hade kunnat ramla rakt ner i stengolvet. Jag fick ta in båda barnen som vrålskrek så att alla grannarna hörde det. Ute på altanen skulle de bara klättra upp och nerför trappan där, och jag hann precis fånga Siggy innan hon ramlade ner. Då fick jag nog och tog in dom inomhus. Väl där pillade de loss smådelarna på hörlurarna, som de hade kunnat sätta i halsen om jag inte upptäckt det. Efter det fick de gröt och därefter skulle jag byta om på dom. Ella fick som vanligt ett utbrott för att jag höll på med siggy. Sedan fick Siggy ett utbrott på skötbordet och höll på att slå huvudet i kanten på skötbordet. Ella skrek för full hals samtidigt och höll på att välta barnstolen hon satt i.Som en bonus rotade siggy i medicinskåpet i morse. Att ha småbarn är verkligen att försöka avleda faror HELA tiden, faror som finns överallt och kan vara lömska att upptäcka, t ex en kniv på skärbrädan som de kan vänta över sig eller hörlursdelar som man kan kvävas av. Samtidigt känner jag mig som världens sämsta mamma som inte klär på mina barn ordentligt innan vi går ut, och sedan lämnar ungarna så att de klättrar uppför trappan och hade kunnat slå sig rejält. När man har två också så är det väldigt intensivt. Nu ska de snart börja på dagis och det känns JÄTTESKÖNT! Gammal bild.