när tiden står stilla

vårt 2018 slutade på samma sätt som 2019 började. Astrid blev sjuk igen. Vi åkte in på nyårseftermiddagen men blev hemskickade i väntan på odlingsvaren på hennes urin. den 1 januari på morgonen när vi vaknade var Astrid helt borta. Hon tittade men hon tittade inte. Hon hade över 40° feber. 1177 ville skicka ambulans men alla var upptagna så hon rådde oss att tända i bilen och en körde medan den andra höll koll på Astrids andning. Jag ringde mamma och pappa och var helt förstörd. Så dom eskorterade oss in till CSK ifall något hände och personalen på akuten stod och väntade på oss då 1177 hade informerat dom. Hon fick kontroll och febernedsättande och dom kunde inte göra mer med tanke på att provsvaren inte hade kommit. Så vi fick åka hem men skulle komma in igen och febern inte gav med sig. Resten av dagen hade hon 40° och bara sov. Ville inte äta eller något. Vi duschade om vartannat och packade ihop och bestämde oss att nu åker vi in och blir kvar. Vi blev inlagda och Astrid behandlades för njurbäckeninflammation för andra gången. På onsdag förmiddag kom provsvaren och dom kunde börja behandla henne med den antibiotkan som var rätt. Dom hade underhålls-antibiokta under tiden så att det inte växte. Den här hon fortsatt med och även den som tar bakterierna. Så i dagsläget äter hon 2 olika. Hon är mycket piggare. Vi väntar på tid i Lund och vi hoppas dom hittar vad som är tokigt. Man är rättså mör och slut efter allt. Det tar så in i och vara på sjukhus. Alla intryck och all information, oro och frågor. Men vi hoppas det vänder nu. Att hon får må bra snart. Vår lilla tjej.