När glädje byts till sorg

Dagen för kvartsfinal blir inte som vi tänkt oss. Varken utifrån en individuellt perspektiv eller utifrån ett lagperspektiv. Att åka ut i kvartsfinal genom att bli besegrade av ärkefienden Finland i förlängning efter att ha haft en ledning med 2-1 när ca tre minuter återstår, måste nog vara en av de värsta sportsliga upplevelser man kan tänka sig. Att inte längre ha möjligheten att tävla om medaljer är något som är svårt att bearbeta. Särskilt om man är född 2001 och inte kommande år har möjlighet att representera det enda juniorlag Sveriges damhockey har. Hade man varit kille hade man jobbat stenhårt för att representera U20-landslaget. Nu måste man blicka högre än så och bli utvald att representera Damkronorna. Ingen lätt uppgift som 18-åring. För vår del så påverkas vi mer utifrån ett personligt perspektiv. Att vinna en match som innebär något helt annat än att göra fler mål än motståndaren. Hjärnskakning i matchen mot USA. Ingen mer match i detta JVM. Vila i ett mörkt rum när lagkompisar genomför matchvärmning, spelar match, ser sig besegrade.  Finns det bättre och sämre ställen att få en hjärnskakning i en hockeymatch? Ni som befinner er hemma i Sverige kanske tycker att det är extra jobbigt när den spelare du gillar gör sig illa på andra sidan jordklotet?  Vi som följer detta på nära håll kan konstatera att den allra bästa läkaren finns här och är svenska lagets egen doktor. Kära Reigo, Jakob Reigo. Vilken fantastisk person du är. Vi är enormt tacksamma för att svenska hockeyförbundet ger U18Damlandslaget samma fina förutsättningar som Tre kronor och andra landslag.  Imorgon lördag spelar Sverige sin sista match i JVM i Japan. Placeringsmatch mot Schweiz. Matchen spelas 18.30 lokal tid vilket innebär att ni på hemmaplan behöver ställa klockan på 10.30.  /EB