Augusti

jag har inte mått bra alls på sista tiden. Deppigheten och ångesten har trampat på mina hälar som ett irriterande syskon som vägrar ge sig. En vecka låg jag bara och grät. Då tog mamma med mig till doktorn. Hela besöket rann tårar ner för mina kinder och paniken fäste sog i mina darrande händer. Jag försökte sluta grina och stirrade på sköterskans fula plansch med Linneas bokstäver på eller maja eller vad fan hon heter. Hon med blommorna och alfabetet.  B - blåklint har du mått såhär länge? E - ek det här är egentligen inte ett fall för oss på drop-in.. R - rönnbär du är för gammal för att gå till din vanliga läkare du är ju faktiskt fyllda tjugo år Q hade bara en massa andra Q runt sig.  Jag fick till sist ta blodprover och tro fan att min sköldkörtel visade förhöjda värden. Hypotereos. Att sköldkörteln producerar för lite hormon. Du blir deppig, trött, nedstämd och går upp i vikt gör du också din tönt. Allt stämde in. Till och med "okontrollerbara gråtattacker" är ett symtom. det finns medicin och den e bra och rätt harmlös och den ska hjälpa. Levaxin, lägsta dosen fick jag till att börja med. Ja så nu tar jag de där pillren varje dag. Och även fast det känns bra att veta vad det är och att få hjälp och att jag förmodligen är på bättringsvägen så hjälper det föga när jag fortfarande är utmattad och bryter ihop två gånger i veckan. jag saknar mitt gamla jag mest av allt. Att vara lycklig, tillfreds, kunna vira ihop svansen och spinna som en katt i soffan. Jag saknar att känna känslor... Riktiga stormande, härliga, upprörda, bubbliga känslor i magen! Jag HAR känt dom! Och jag vill mer än nåt annat känna dom igen. Jag jobbar på det. Jag ger mig själv tid.  Idag är en bra dag! Hela veckan har varit piss men idag vaknade jag och kände mig... Lugn. Jag ältade inte samma gnagande hemska tankar, jag tyckte inte synd om mig själv och kände mig inte rastlös i kroppen. Jag bara tillät mig. Att tillåta sog själv och sitt mentala/psykiska/fysiska tillstånd är så jävla viktigt. Mamma sa igår: fanny om du hade haft ett brutet ben hade du inte klandrat dig själv för att du haltar. Men nu har du inte ett brutet ben utan du är bruten i själen.  jag ska plåstra om mig själv utan att tycka för synd om mig själv. Jag ska gråta när min kropp vill gråta jag ska prata ut om jag går och grubblar för det är som ett gift att hålla allt inom en.  Är så tacksam för min mamma!! Och min andra familj och för att jag är ihop med nån som inte blir skrämd av att jag gråter utan istället kramar mig hårdare. Älskar er. this too shall pass ????