Sentimentalt naturromantiskt dravel som jag tänker på

Tänker mycket på gräsö i somras och på sommaren innan den. Vilken idyll. Så vacker natur att den tar andan ur en och mitt i den mina vänner. Flamsande skrikande viskande ätande solande dansande fulla nyktra deep talkande djande nakna glittriga. Klipporna som är varma från solen och min blöta rygg som gör mörka mönster på den, blå tillvaro som en pripps blå reklam. Och så min kropp mitt i allt detta. Det sista doppet innan vi åkte hem. Jag sprang ensam till badplatsen bakom skogsgläntan förbi myrstacken bara en flipflop mellan mig och naturen. Heja på det gamla paret i brassestolar. Av med kläder och i. Det vattnet mot min klibbiga hud och med solen i ögonen är en av de starkaste naturupplevelser jag haft. Jag kände mig som ett med vattnet, det var klart och svalt och precis vad jag behövde. Tystnaden ringde i öronen och forsmarks siluett syntes i horisonten. Inte ett moln på himlen. Jag tänkte inte på celluliter eller fett eller valkar eller några komplex. Min kropp blev fri. Den fick finnas där. Andas in och andas ut. Doppa flätorna och flyta på ryggen. Skynda tillbaka för bilen åker snart. Längtar tillbaka dit och till sommaren, till friheten att bara fucking finnas till