Time makes you bolder, even children get older and I\'m getting older too

Igår var min tjugonde födelsedag så jag är officiellt inte en tonåring längre. Fan va jävla skönt. Så skönt att slippa högstadiekorridorer och att känna sig töntig för att man aldrig supit/rökt/valfri tonårsångest grej. Fan vad skönt att ha en hel massa first times bakom mig och bara leva på i hopp om att få utvecklas till en lyckad eller iallafall lycklig vuxen. En helt vanlig kvinna, inte en flicka. Känner mig ju som jag alltid känt mig. Har inte varit tjugo så länge men tror jag hade klarat det redan som 16åring typ. Eller näää fan va man var naiv då. Har tufat till mig en massa sedan dess och lärt känna mig själv tusen gånger bättre. Det var ändå något vackert i de där trevande sköra fotstegen, harhjärtat som ilade i 110 när man testade sina vingar. Insikterna att jag faktiskt klarar mer än vad jag tror. Att jag faktiskt är ganska trevlig, kan skaffa kompisar i ett nytt gäng, kan gå kurser på universitetet med ordet "Vetenskap" i sig, kan haffa både en och två snubbar som tycker om allt det där jag hatade med mig själv och att inte hela världen går sönder om man tar ett bråk eller står upp för sig själv. Klart man växer en del på tio år. Men mycket e samma.    Raden i rubriken är från Fleetwood macs låt Landslide, lyssna på den tycker jag.