Asfaltera Stockholm till vardags

Det är kul att känna att man sysslar med något som betyder något. Eller ja, det är förstås relativt. Det som den ena personen ser som meningsfullt behöver inte kännas meningsfullt för någon annan. Personligen kan jag känna att jag, på daglig basis, sysslar med något som utvecklar samhället. Många av er som är nya läsare av den här bloggen tänker säkerligen: ”Jobbar han som läkare? Driver han ett boende för hemlösa? Eller jobbar han kanske som volontär i krigsdrabbade länder?”. Ingetdera, mina vänner. Jag arbetar med att asfaltera Stockholm. Man ska inte jämföra äpplen och päron. Jobben jag nämnde ovan är förstås superviktiga och jag känner alla vördnad gentemot de som valt den vägen. Men att asfaltera Stockholm, som är en av Europas snabbast växande städer, är bannemej ingen barnlek heller. Det finns att göra för mig och mina arbetskamrater, och mer kommer det att bli! Senast jag skrev om mitt arbete med att asfaltera Stockholm fick jag mycket respons av er. Det verkade som att väldigt många var intresserade. Jag vet inte om det var för att ni var intresserade av att börja jobba med detsamma. Kanske var det bara av artighet som ni ställde frågor. Hur som helst så tänkte jag nu, för ovanlighetens skull, berätta lite om mitt arbete. Jag ska göra detta utifrån några punkter som jag gärna belyser när någon frågar mig om mitt jobb: För det första är det ett varierande jobb att asfaltera Stockholm. Få dagar är de andra lika och de jobb som jag och mina kollegor utför liknar sällan varandra. Det kan handla om att asfaltera hos privatpersoner i Stockholm, ofta trädgårdsanläggningar eller garageuppfarter. Det kan också handla om företag, industrier och byggherrar som behöver hjälp med större arbeten. Arbetskamraterna är grymma. Det verkar som att de allra bästa människorna jag hade kunnat arbeta med delar mitt intresse för att asfaltera Stockholm. Detta är en stor anledning till att jag trivs så bra på jobbet. Det är förstås på inga sätt unikt för just mitt arbete utan gäller på alla arbetsplatser. Sist men långt ifrån minst. När man arbetar med att asfaltera Stockholm får man känna att man bygger något som gynnar alla. Jag är stolt över att det arbete jag och mitt team utför formar den nya huvudstaden. Faktum är att jag kan känna mig stolt när jag bara vandrar längs stadens gator. Det känns lite som att vandra omkring i ett hus man byggt från grunden. Tycker ni att vi som asfalterar Stockholm gör ett gott jobb?