Farfar på akupunktur i Södertälje centrum

Jag brukar hälsa på min farfar åtminstone en gång varje månad. Vi bor 220 meter ifrån varandra så det faller sig naturligt att besöka honom då och då. Om ni undrar hur jag vet det exakta antalet meter så är svaret: Ja, jag har stegat ut avståndet. Igår var jag på besök hos farfar igen och kaffekokaren stod och tjöt på spisen som vanligt när jag kom in. Varje gång som jag har besökt honom under de senaste 4 åren har han suttit på samma plats när jag har klivit in. I sin fåtölj med fötterna uppe. Han har nämligen haft problem med ryggen i många år. Denna gången var det annorlunda. Jag tittade in åt höger där han alltid sitter och sa ”Hoho”. Då dök han upp från vänster och svarade ”Ja, hoho på dig!” så att jag höll på att dö av rädsla. Han var resligare än någonsin. Vad hade hänt? Svaret fick jag snart. ”Jag har varit på akupunktur i Södertälje centrum!”. Jag blev paff över att den gamla mannen ens tog sådana moderna ord i sin mun.  ”Du har varit på...?”. ”Akupunktur i Södertälje centrum. De har fått det här borta nu. Du kan se det på reklambladet nedanför sedan när du går hemåt. ’Akupunktur i Södertälje’ står det. Du kommer inte att missa det” Jag sa att jag inte hade sett honom så pigg på många år. Han skrattade och sa att han kände sig som en ny människa. Tydligen hade akupunkturen han gick på i Södertälje centrum hjälpt honom otroligt bra. ”Men är inte det där bara buffel och båg? Det känns som att du har pratat om det förut, eller?”. Farfar medgav att han hade sågat akupunktur långt innan det kom till Södertälje och in i hans liv. ”...men man får väl ändra sig ibland” muttrade han när han hällde upp kaffet i de grönprickiga kopparna. Min farfar går på akupunktur i Södertälje centrum. Det kändes för overkligt för att faktiskt ta in. Tydligen hade han varit där 5 gånger nu, och han hade betalat för 7 gånger till. ”Titta!” sa han och tog upp någonting ur plånboken. ”Klippkort på akupunktur i Södertälje centrum. Det trodde du inte om din gamla farfar, va?” Det trodde jag inte. Det hade han alldeles rätt i.