Mitt plankbord

Förra veckans inlägg fick en himla spridning. Jag tänker därför att det vore dumt att inte fortsätta på samma tema. Eftersom vissa av er kommer hit lite från och till tänkte jag göra en snabb återkoppling om saken. Temat för förra veckans inlägg var plankbord. Jag vet, väldigt specifikt – eller hur? Jag talade om hur de allra flesta av mina vänner fått hemmagjorda plankbord av sina pappor. Det är väldigt modernt nu, och därför ligger det i pappors intresse att förse sina barn med modern inredning. Det är inte heller tal om några halvmesyrer när det gäller dessa plankbord – nej nej. Det är rejäla konstruktioner. Plankbord som kräver styrka från 3-4 personer för att ens få in skiten i lägenheten. Jag har aldrig fått något plankbord av min pappa, och detta gör mig unik i gänget. Unik, eller den udda fågeln, beroende på hur man ser på saken. Jag har försökt indikera till pappa att jag skulle vilja ha ett plankbord. När han inte fattade hinten och påpekade att det väl ”fan bara är att köpa ett?” så blev jag tydligare. Jag ville att han skulle bygga mitt plankbord. Jag ville att mitt bord, precis som för mina vänner, skulle komma från min far. Är det så fel? Det var ju inte direkt så att jag vid det här laget kunde gå och köpa ett bord. Nog för att jag har sett helt fantastiska plankbord i vissa affärer. Det hela hade gått och blivit en principsak för mig. Jag ville ha ett hemmagjort plankbord, så var det bara. När jag kom och hälsade på hos mamma och pappa förra veckan log pappa. Det kanske inte låter som en särskilt big deal, men det är det faktiskt. Han brukar vanligtvis vara ganska nollställd. Eftersom pappa log så log mamma ännu större. Hon var dessutom röd i ansiktet (på ett bra sätt) och det såg ut som att hon skulle börja gråta. Det var tyst i ett par sekunder innan jag tog till orda: ”Har undulaten dött tillslut eller vad är det frågan om?”. Pappa nickade med huvudet mot dörren som leder in i garaget. Jag gick in först, tände lampan och möttes av en stor skapelse över vilken det låg en presenning. Jag lyfte bord den och min blick möttes av ett stort, robust plankbord i ek-trä och precis rätt nyans. Pappa hade byggt plankbordet i flera månader. Jag har nog aldrig kramat honom så länge.