Böcker skrivna ur oväntade perspektiv

Så inatt låg jag vaken och funderade på en ny bokidé jag fått. Men efter ett tag så gav jag upp den tanken för att jag kände att idén inte var tillräckligt originell eller intressant och jag skulle antagligen bli uttråkad rätt snabbt om jag börjar skriva den. Sen började jag fundera över vad man egentligen skulle kunna skriva som är lagom originellt. Det är ju rätt svårt, speciellt om man, som jag, helst skriver ungdomsböcker i genrer som dystopi och sci-fi. Det är ju så sinnessjukt populärt med den typen av böcker så det känns nästan som att alla bra idéer är tagna och nu är det jättesvårt att komma på något helt nytt.   Så då slog tanken mig; tänk om man skulle skriva en bok från ett helt oväntat perspektiv. T.ex. så finns det vissa böcker (jag vet inte vilka exakt) som är skrivna ur antagonistens perspektiv (skurken). Tänk att läsa The Hunger Games ut President Snows synvinkel. Eller Harry Potter ur Voldemorts synvinkel. Eller en deckare ur mördarens synvikel. Eller att skriva en komedi berättad av någons katt. Eller skriva en typisk high school teen romance, fast ur en lärares perspektiv. Typ att den här läraren ser två av sina elever gradvis falla för varandra.   Tänk om man skulle ta det ett steg längre och skriva från en synvinkel som varken är människa eller djur eller annan typ av varelse. Jag tänkte tillbaka på när jag besökte vårat stadsbibliotek härom dagen. Jag hade varit där i säkert en timme och bara browsat igenom varenda hylla. Och jag hade funderat över hur många karaktärer som egentligen var samlade i den här byggnaden. Säkert miljontals. Kanske lika många karaktärer som det finns människor på jorden. Skulle det vara möjligt att skriva en bok, inte berättad av en människa eller ett djur eller en varelse, men av ett bibliotek. Typ att byggnaden i sig har en slags berättarröst, ett sinne eller en närvaro. Den berättar för läsaren om alla dessa karaktärer den träffat. Allt från trollkarlar till rymdvarelser till historiska människor. Kanske har det skett ett mord inne i biblioteket som ingen har sett eller undersökt. Eller något annat mysterium. Jag vet inte, det här är vad som sker i mitt huvud om nätterna.   Det finns ett inlägg som jag har sett på tumblr ett par gånger där någon har slängt ur sig den här tanken: tänk om någon skulle skriva en bok där en karaktär sakta blir förälskad i läsaren. I det inlägget finns det många kommentarer, bl.a. en som tagit sig tid att faktiskt skriva ett eget slut till en sån berättelse. Jag tänker leta upp den nu så att ni också kan läsa den.   > Kunde inte hitta tillbaka till den på tumblr så jag bild-googlade <     Så det är vad jag har funderat på inatt.