Harry Potter

Jag har nu sett sista Harry Potter filmen.  Det känns tomt, det känns jobbigt och det känns ganska så surt.    Men filmen var extremt bra och på alla vis episk.  Jag var ett vrak redan innan filmen började och under filmens gång var jag som på en känslomässig bergochdal-bana.  Jag var så lost i tankarna på bussresan hem att jag missade min hållplats... så det blev en 20 minuters extra promenad, men det var skönt för att det var 20 minuter med Harry Potter-minnen som spelades upp i huvudet på mig där jag gick i min ensamhet.    Just nu vet jag inte om jag ska vara deprimerad över att allt är slut. Eller om jag ska vara glad över att slutet var så pass fint som det var. Jag har fortfarande mascara-ränderna i ansiktet efter floden med tårar så jag antar att jag för tillfället bara ska låta mig vara ledsen.    Och så vaknar jag förhoppningsvis upp i morgon och känner mig nöjd. Nöjd med de 10 år av mitt liv som gått åt Harry Potter. Och vi vet ju allihopa att det egentligen inte riktigt slutar här. Jag för min del tänker presentera Harry Potter för mina barn i framtiden, och jag vet att många andra kommer att göra samma sak.    Harry Potter kommer att finnas kvar för evigt<3