Recension: PERCY JACKSON AND THE SEA OF MONSTERS

    Titel: Percy Jackson and the Sea of Monsters  Författare: Rick Riordan  Serie: Percy Jackson and the Olympians (#2)  Sidor: 264  Bokförlag: Puffin books    OBS! Detta är andra boken i en serie. Om du inte läst första boken "Percy Jackson and the Lightning Thief" så föreslår jag att du gör det innan du läser denna recension.      "It's not easy being a half-blood these days. You mortals can't even see the monsters we have to fight all the time. So when a game of dodgeball turned into a death match against an ugly gang of cannibal giants, I couldn't exactly ask my gym teacher for help.  And that was just for starters. This is the one where Camp Half-Blood is under attack, and unless I get my hands on the Golden Fleece, the whole camp will be invaded by monsters. Big ones."    Mina tankar om:    Handling  Ah, Percy, Percy, Percy.... Ännu ett episkt äventyr. Den här gången är de på jakt efter the Golden Fleece och måste ta sig över The Sea of Monsters för att komma dit. Jag kunde väll tycka att handlingen var lite lame jämfört med första boken, men när jag väl kommit in i det så var jag mycket nöjd och jag fick den där myspyskänslan som jag hade när jag läste första boken. Omgivningen i den här boken är dock väldigt annorlunda eftersom att mer än två tredjedelar utspelar sig till havs, på en båt. Ska jag vara fullständigt ärlig så blev det lite (LITE) långtråkigt. Men knappast något jag tänkte på när jag läst ut boken. Det har ingen större betydelse för mig eftersom att det fortfarande fanns en del epicness inblandat.    Fart/spänning  Jag tycker helt klart att första boken var mycket mer spänningsfull. Den här var inte lika action-packad och det hände inte speciellt mycket när man tänker efter, inte så mycket som stack ut. Dock var farten bra. Som läsare fastnade jag ingenstans, det flöt på bra (fattar ni? det flöt på bra.... the sea of monsters... Åh vad jag är rolig. Inte? okej...), Jag kände aldrig att jag ville lägga boken ifrån mig och göra något annat. Men jag saknade mina älskade cliffhangers!! Det fanns många mer av dem i första boken.    Karaktärer  Rick Riordan är ett geni. Det vet ju alla. Han har bara välgjorda karaktärer som alla har plats till utveckling, vilket är ett stort plus i kanten. Percy är så otroligt rolig och jag gillar att han ändå har en hel del brister, som man får se mycket mer av i den här boken. Sen har vi den smarta tjejen, Annabeth. Jag brukar ha svårt för "sidekicks" eller vad man vill kalla det. Men Annabeth är ett sällsynt fall då jag känner att jag älskar henne lika mycket som Percy. Hon är underbar, och rolig såklart. Riordan har lyckats glänsa med sin humor i varenda karaktär, och han gör det bra! Han har talangen att göra karaktärer som man helhjärtat älskar, och karaktärer med så vidriga personligheter att man vill hoppa in i boken och ge dem stryk (det är bra, eftersom att det är meningen att vissa karaktärer ska vara riktigt vedervärdiga mot lilla Percy. Typ... *host* Tantalus *host*)  Det finns ingen karaktär jag hatar i den här serien hittills. Jag älskar alla! Även de onda, för att de är så pass välgjorda. I love it! De flesta här också väldigt bra humor, så dialogerna blir ofta riktigt underhållande.    Skrivsätt  Jag är ett fan av första persons perspektiv. Jag får mer kontakt med huvudpersonen då, i det här fallet - Percy. Och jag älskar Percy! Det finns så mycket humor även i de mörkaste situationerna, vilket jag gillar då och då. Riordan gör inget krångligt, inget jättekomplicerat, men det blir ju otroligt bra ändå! Han kanske inte är en poet, men han har en gryyyyym talang för att sälja en berättelse som passar perfekt för både barn, ungdomar och vuxna.    Första boken fick full pott, och trots att jag även älskade den här boken så nådde den inte riktigt till samma nivå. Så det blir betyget:    4/5 - Värd en plats i mitt hjärta    Första meningen: "My nightmare started like this."