Recensioner april 2014: Dödens trubadur, Blicken m.m

Ett litet tillägg i mina recensioner från och med nu: jag för anteckningar medan jag läser, så jag har nu valt ut ett antal av de notiser jag skrivit ner för varje bok och infört i varje recension.   Titel: The Lives We Lost Författare: Megan Crewe Serie: Fallen World (bok #2) Svensk titel: -   OBS! SPOILERS FRÅN FÖRSTA BOKEN KAN FÖREKOMMA!   Handling: First, the virus took Kaelyn’s friends. Then, her family. Now it’s taken away her home.But she can't look back—the life she once had is gone forever.A deadly virus has destroyed Kaelyn’s small island community and spread beyond the quarantine. No one is safe. But when Kaelyn finds samples of a vaccine in her father's abandoned lab, she knows there must be someone, somewhere, who can replicate it. As Kaelyn and her friends head to the mainland, they encounter a world beyond recognition. It’s not only the “friendly flu” that’s a killer—there are people who will stop at nothing to get their hands on the vaccine.  How much will Kaelyn risk for an unproven cure, when the search could either destroy those she loves or save the human race?   Detta är alltså uppföljaren till The Way We Fall som jag läste för ganska exakt ett år sedan. Det är en serie som inte så många har pratat om, och av de recensioner jag läst så är det många som är mixade. Är boken bra eller dålig? Ingen verkar kunna sätta fingret på det. Men jag personligen är väldigt investerad i både första och andra boken! Jag gillar dem verkligen! Även om det är en typisk dödande-virus-apokalyps som vi alla har läst tusen gånger så kan jag inte hjälpa att dras iväg så fort jag börjar läsa. Det är ett spännande äventyr, och det är kul att vi nu får förflytta oss från ön och upptäcka vad viruset har gjort med resten av världen (eller... resten av Kanada åtminstone). Tumme upp från mig!   Betyg: 4/5       Titel: The Forsaken Författare: Lisa M. Stasse Serie: The Forsaken (bok #1) Svensk titel: -   Handling: As an obedient orphan of the U.N.A. (the super-country that was once Mexico, the U.S., and Canada), Alenna learned at an early age to blend in and be quiet—having your parents taken by the police will do that to a girl. But Alenna can’t help but stand out when she fails a test that all sixteen-year-olds have to take: The test says she has a high capacity for brutal violence, and so she is sent to The Wheel, an island where all would-be criminals end up.The life expectancy of prisoners on The Wheel is just two years, but with dirty, violent, and chaotic conditions, the time seems a lot longer as Alenna is forced to deal with civil wars for land ownership and machines that snatch kids out of their makeshift homes. Desperate, she and the other prisoners concoct a potentially fatal plan to flee the island. Survival may seem impossible, but Alenna is determined to achieve it anyway.   Jag ska börja med det positiva. Jag rycktes med direkt av Lisa Stasse's språk och välgjorda beskrivningar. Speciellt actionscenerna var imponerande och alltid lika spännande. Och att det dessutom var extremt mycket action är heller inget som jag vill klaga på. Idén i sig var såklart också grym, det var ju mestadels därför jag ville läsa den här boken. Så den är absolut läsvärld och jag kan lova er ett fartfyllt äventyr. Men det är tyvärr en del grejer som gjorde mig otroligt besviken. Först och främst så har vi det sinnessjukt irriterande kärleksdramat. Insta-kärlek på hög nivå. Det var inte alls trovärdigt och blev rent av cheesy ju längre in i boken man kom. Trots att jag är helt inne på kärleksberättelser nu på våren så vill jag ju ändå kräva att det är TROVÄRDIG kärlek. Sen var jag heller inte så förtjust i de ledande karaktärerna, förut om Gadya som jag fastnade för. Och den lilla twisten i slutet kunde jag se långt innan det hände. Men det är en klar tre-poängare ändå. Ge den en chans! Jag är dock inte speciellt peppad på att läsa uppföljaren, tyvärr.   Betyg: 3/5       Titel: Blicken Författare: Åke Lasson Serie: -   Handling: Blicken är en initierad skildring av livet på en kirurgavdelning i 2000-talets Sverige. I centrum för berättelsen befinner sig den unge läkaren Rickard Falck, som möter många utmaningar när han kommer till det stora universitetssjukhuset. Han har svårt att komma in i arbetsgemenskapen och känner sig ofta otillräcklig som operatör. Men det är i mötet med svårt sjuka patienter som Rickard ställs inför sitt allvarligaste prov: Hur berättar man för en människa att hon snart ska dö? Hur kan man ge hopp i hopplösa situationer? De drabbades blickar lämnar inte Rickard någon ro.Åke Lassons roman präglas av en känslig realism. Skildringarna av arbetet i operationssalen är så levande att man som läsare befinner sig sida vid sida med Rickard när en ung, svårt knivskuren kvinna räddas till livet i sista stund. Och man befinner sig minst lika nära när han måste lämna de besked ingen människa vill lämna och ingen människa vill få. Som läsare lever man med i Rickards vånda och patienternas förtvivlan.   Tack så otroligt mycket till Columbi Publishing för recensionsexemplaret!   Jag var otroligt peppad på att läsa den här boken när jag fick hem den. Blicken är helt bortom det som jag vanligtvis läser, och det faktum att jag tackade ja till att recensera den säger mycket då jag är extremt petig med vad jag väljer att läsa. I början var jag dock smått orolig eftersom att boken utspelar sig i sjukhusmiljö där protagonisten är en kirurg och jag hade ingen koll på vad de nya främmande orden och olika termerna betyder. Och även nu, när boken är utläst, så kan jag tyvärr inte säga att jag har blivit mycket klokare på den fronten. Men vad jag har fått är definitivt en stark nyfunnen respekt för alla som jobbar inom sjukvården. Nog visste jag att livet som kirurg var tufft, men att få läsa den här boken har öppnat mina ögon ytterligare. Och att författaren Åke Lasson själv varit kirurg i många år bidrar såklart till den skarpa verklighetsuppfattning jag fick. Dessa människor förtjänar allt gott i världen för deras arbete. Jag älskade också att man som läsare fick en inblick i Rickard Falcks privatliv. Det vävs vackert samman med hans arbete på sjukhuset. Han är en stark huvudkaraktär som jag snabbt fattade tycke för. Han kändes verklig och närvarande genom hela bokens gång. Visst fanns det en del aspekter av boken som jag tyckte mindre om också. Det kunde bli otroligt utdraget och ofta kändes det som att samma sak hände om och om igen. Tyvärr så kunde mitt fokus lätt försvinna om jag läste för länge. Jag fann det även ansträngande att följa dialoger på grund av att det inte fanns några citationstecken. Men en bok som får tre poäng av mig är ändå en bra sådan! Jag rekommenderar den till de som känner för att bryta sig loss och lägga vantarna på en bok som kanske inte ingår i ens favoritgenre. Om man vill ha något lite tyngre och verkligare. Läs den gärna långsamt. Du kommer finna en protagonist som tar sig in i hjärtat och en värld som förtjänar all uppmärksamhet den kan få.   Betyg: 3/5       Titel: Dödens trubadur Författare: Fredrik Lindblom Serie: - (fristående fortsättning till Röd Skymning)   Handling: Efter att ha stulit en bit bröd till sin svältande hund tvingas två barn fly för sina liv. Jagade av stadsvakter, med höjda svärd och spjut, tar de sin flykt till den väldiga Suspiriaskogen. Vilse och utmattade stöter de på den mest osannolika av personer - en ung, fager trubadur med till synes oanade krafter.Mötet med trubaduren blir början på ett hisnande äventyr med löften om trygghet och en bättre morgondag - men gör de rätt i att lägga sina liv i händerna på en främling? Och vad menar han med att de är De utvalda? Stort tack till Fredrik Lindblom på Ascentoria som skickade detta recensionsexemplar till mig!   Nu var det ett par år sedan jag först läste Röd Skymning, men minnet av boken och dess karaktärer sitter kvar än! Det händer rent av att jag ibland tar fram boken och kollar på de fina illustrationerna och kanske läser en sida eller två. Att jag var glad över att få recensera Dödens trubadur är en underdrift. Jag var helt till mig! Jag visste redan när jag läst ut första boken att jag ville veta mer om den här världen som författaren har byggt upp. Den har så mycket potential och möjligheter, och det är nu klart att Fredrik Lindblom inte håller tillbaka på sin fantasi. Dödens trubadur introducerar läsaren för ett helt gäng nya karaktärer och mystiska platser, och språket i sig är mycket välskrivet och har bra flyt. Jag fastnade genast för Levyant! Och jag kände att han var ett intressant val av protagonist. Alltid kul att få investera sig i en karaktär som redan från första sidan hintar om en spännande bakgrundshistoria. Jag gillade förståss också barnen Ellida och Elliot, men de överglänstes ofta av Levyants färgstarka karaktär. Nya ansikten dyker upp med jämna mellanrum och det är lätt att minnas dem genom hela bokens gång, även när de inte synts till på några kapitel. Alla lämnar spår efter sig. Självklart måste jag nämna de fantastiska illustrationerna av Takkaya Leeladechakul! Vilken talang! Det är många av mina vänner och familjemedlemmar som lagt märke till boken där den legat framme i mitt rum och alla har de kommenterat om hur fin den är och börjat bläddra fanatiskt mellan pärmarna. Allt som allt är Dödens trubadur en unik, intensiv och oförutsägbar berättelse som absolut håller samma höga nivå som Röd skymning. Som en aspirerande författare så kan jag också medge att den här boken hjälpt till att kicka igång mitt skrivsug igen. Ibland händer det.   Betyg: 4/5