Dag 4

Onsdag etniskrensning En en god frukost på hotellet samlades vi kvart i 8 och satte oss på bussen mot Sarajevo från mostar.  Strax innan 11 stannade vi strax innan Sarajevo och åt en super god lunch!  Efter ytterligare några timmar buss var vi äntligen framme vid Visegrad i Republika De Serbska. Där stannade vi vid ett spahotell för lite kaffe och dricka. Efter fikat fick vi reda på att det hotellet användes under kriget som en lokal för att systematiskt våldta kvinnor. En av de kvinnorna var Bakira som vi mötte i måndags. Det väckte starka känslor hos oss alla på grund av vad som hänt på hotellet och det fick oss verkligen att tänka till, vilket nog var Kent och Jens plan.  Hotellet var orenoverat, sängarna som användes för våldtäkter står kvar och används idag av hotellets gäster. Poolen som användes för att avrätta kvinnorna, står också kvar och är igång för gästerna.  Vi fick sedan en uppgift där vi i grupp skulle diskutera varför män våldtar kvinnor. Vi kom fram till många saker, bland annat: svaga män som vill känna sig maktfulla, dålig uppväxt/modellinlärning/våld hemma, historien, kontrollbehov osv.. Vi avslutade på den platsen med att Kent och Jens berättade om att en delplan med våldtäkterna var att barnen som de bosniska kvinnorna födde skulle bli serbiska, alltså en etnisk rensning som var temat för idag.De barnen som föddes pga. våldtäkterna har bildad en organisation som heter peacekeeping babies där de stöttar varann genom att hitta andra som är i samma situation.  Vi promenerade sedan till en utsiktsplats, där vi kunde se, som vår guide kallade det, ett bra exempel på etnisk rensning. Vi kunde se ett samhälle med nya serbiska namn på gator och områden. De få bosniska barnen som bor i staden får inte läsa bosniska som modersmål i skolan.  Vi gick även till en byggnad där man låste in ett 70-tal stycken muslimer som man eldade upp. Nu har man byggt upp huset igen, i ett ställe där det nästan bara bor serber. När vi stod och kollade på huset kändes det konstigt. Det är svårt att förstå hur vi människor kan behandla varann. Många kände det ända in i hjärtat, empatin, sorgen, ont i ontet som vi brukar säga.  Till sist gick vi även till Mehmet Pasa Sokolovic bro. Vid bron avrättade man många muslimska män mellan 16-50 års ålder under krigen. Sedan dumpade man bara ner kropparna i floden där de flöt iväg med strömmen.  Det har varit en känslofylld dag. Man kunde verkligen känna när man gick längs visegrads gator att här har det hänt något. Vi alla kände av en speciell känsla som inte riktigt går att beskriva. Vi har pratat om jobbiga men viktiga saker. Det har varit väldigt lärorikt och klart, ett minne för livet. Av grupp 2 Bilder kommer