prioriteringar är nog inte min starka sida

Det är redan november. Hur kan det redan vara november?!?   November innebär så mycket som jag inte vet om jag är redo att tänka på ännu. Studentskrivningsresultat och anmälningar till vårens skrivningar. Julshowsförberedelser med fäktning, acapella, manusläsning och allt vad det innebär. Snö, kyla och mörker. Julklappshandlande (eller tillverkande, om man är fattig och kreativ). Ännu ett steg närmare Penkkis och slutet på mitt liv (åtminstone som livet ser ut nu).   Och här sitter jag och bloggar när jag egentligen borde sova - eller allra helst läsa på psykologitent. Jag har upptäckt att jag är dålig på att prioritera. Jag har också upptäckt att jag inte riktigt bryr mig. Den här helgen har jag ju faktiskt fått saker gjorda (nästan). Jag har städat (nästan), spelat flera schackpartier (och för en gångs skull inte förlorat alla) och varit på fotbollsavslutning. Så jag har nog ansträngt mig så det räcker för ett tag. Smaka ironin.   Jag tror jag har ett nytt motto (som jag lånat från Sofia): SLEEP IS FOR THE WEAK!!!   Varför använder jag så mycket parenteser? Varför har jag så dålig humor när jag är trött? Varför har jag ens en blogg då jag inte ens skriver ett inlägg/månad? Titta in här ibland, kanske jag har listat ut svaren om en månad eller två.   Och en icke-relevant bild på slutet:   "skägg-wannabes"