Gadda mig?

Att vara tatuerad idag tycks vara normen. Det är, enligt min uppfattning, väldigt få i min ålder (35) som inte har en tatuering eller för den sakens skull flera tatueringar.  Jag har ingen och har aldrig ens tänkt tanken på att skaffa någon heller. Dels för att jag har en hudsjukdom som heter Psoriasis och det skulle inte se klokt ut att börja blanda in massa bläck bland de fläckarna.  Sen så tycker jag inte det är särskilt snyggt så jag har aldrig varit sugen på att sätta något permanent på kroppen när jag vet att jag lätt skulle kunna ångra mig. Tatueringar kan vara snyggt eller passa på andra; en sleeve till exempel. Om det går ihop med resten av personens stil.  Eller om man bara har EN. Som man verkligen tänkt till kring.  Men tanken som slog mig senast vi var utomlands och man ser alla människor i bikini och badshorts är, att många har gaddat sig i olika tidsperioder och olika stilar. Typ att det började med en taggtråd på armen på nittiotalet och slutat med en drake på ruggen och nalle puh i urringningen. Ingen röd tråd alls?  OM jag hade fått för mig att tatuera mig så hade det varit en blå ring med texten diabetes ( helst bara en blå ring) och av den enkla anledningen att det ska synas på mig att jag är sjuk OM jag blir medvetslös på en plats där ingen känner mig. Men jag hoppas att sjukdomen botas inom kort och vem vill ha en före detta sjukdom gaddad på armen?