Vårens Odlingsprojekt: Självbevattnande krukor!

Under påskhelgen, när det snöade horisontellt över de skånska fälten, gjorde min pojkvän och jag en utflykt till Tomatens Hus utanför Landskrona. Vi har länge velat åka dit så det var kul att äntligen komma iväg och spana in deras utbud av plantor och produkter!Jag älskar små gårdsbutiker och lanthandlar men måste säga att denna var lite av en besvikelse. Majoriteten av det som såldes var återförsäljning av andra varumärken och jag hade önskat en mer genuin, familjär känsla med fler egenproducerade tomatprodukter. Växthuset däremot var riktigt roligt att besöka. Förutom tomater fanns där en hel del spännande kryddor som man fick provsmaka. Utöver vanligare sorter som basilika och oregano testade vi bl.a. chokladmynta, ängssyra och mexikansk dragon. Vi passade också på att spana lite extra på växhusets bevattningssystem eftersom vi hade ett speciellt projekt i åtanke för de tomatplantor vi skulle inhandla.. Då våra odlingar av praktiska skäl kommer stå hemma hos svärmor i år ville vi testa att skapa ett eget självbevattningssystem! Efter mycket googlande och en extra tur till Plantagen kom vi hem med tre olika tomatplantor och diverse material som behövdes för att sätta igång.  I botten på varje kruka började vi med ett lager av stenar och grus, som fungerar som vattenreservoar. I mitten borrade vi ner en plastburk med hål i, som möjliggör vattenintag från reservoaren. Sedan täckte vi gruslagret med ett tunt lakan (Obs., endast gruslagret ska täckas, inte plastburken), öste på med jord och planta. Vattenreservoaren i botten fylls på genom ett rör i sidan och på så vis bevattnas plantan underifrån, genom hålen i plastburken. Åh, jag är så pirrig på att se hur detta experiment ska gå! Fortsättning följer, givetvis..