lyckooas

För den här stan påminner så mycket om allt. Alla känslor känns tusen gånger mer. Alla tankar blir tusen gånger större. Varje gatuhörn har sin historia. Åker förbi hans hus och förbannar hur han behandlade mig. Sist vi skiljdes åt skrek jag allt jag hade, skrek ut mina lungor om att allt var så jävla över. Att han förstört allting och ingenting kommer någonsin bli detsamma igen. Efter det föll jag aldrig igen för de tomma löften, för de brunaste ögonen, läpparna, hans läppar som smakade vodka och lögner. Jag är så lycklig idag jämfört med den tiden. Jag hoppas alla kan våga säga ifrån och lämna saker/människor som tar energi istället för att ge er energi.