Att bo i den här staden

Det något med den här staden alltså. Något som gör att jag känner mig så otroligt kluven. För den här staden är en trygghet, något välbekant och en stad som det finns så många minnen och människor jag tycker om. Men trots det positiva så finns det de här, som får mig att vilja flytta långt härifrån. För likasom det finns många fantastiska personer och minnen så finns det även de sämre. Jag menar inte att det inte blir så av att flytta. Nej, jag tror det jag egentligen vill säga är att jag är så less på hur folk behandlar varandra i den här staden. Det känns så typiskt den här staden. Hur en så omogen jargång visar sig bland människor här. En jargång som inte passar mitt sätt att reagera och agera alls. En jargång som jag råkat ut för så många gånger. Som gör mig förbannad men framför allt så himla less. Där exempelvis någon visar att ni inte är vänner längre genom att avfölja på instagram. Där du exempelvis stöter på en gammal klasskompis och i stället för att bara säga hej till varandra så stirras det ner i golvet eller gås åt ett annat håll. Jag menar, vad är det för barnsliga fasoner? Ärligt? Gillar inte ens att behöva använda det uttrycker; "barsnliga fasoner"... Det sa jag åt mina barn ibland under den tiden då jag jobbade på förskola. Men det är verkligheten, det är jargången på Ica i den här staden, jagången på krogen. Å du måste känna hur den där jobbiga stämningen byggs upp varje gång du träffar någon du känner "litegran". Kommer vi hälsa? Ska jag hälsa? Får jag hälsa? Sen har vi skitsnacket och ryktena också. Där folk absolut svart på vitt tror på den första historia de hör. Men det får jag fortsätta skriva om i ett annat inlägg...