Resa med skolios Del: 2

Jag postar ett inlägg om mitt resande på en skoliosgrupp på facebook. Responsen var blixtsnabb, likaså uppskattningen. Fördommarna, tankarna och föreställningarna men framförallt den fruktansvärda rädsla jag möts av när jag bara växlar några ord med mammor som står inför valet och kvalet med sitt eget barn. Det är förtvivlan. Jag möts av fördommar om hur invalida deras barn kan bli med implantat. De högljudaste är de som är missnöjda med operationen medans vi resten lever vidare och syns som vi aldrig gjort en operation. Vår kamp syns inte på samma vis..   Jag har lärt mig att be om hjälp. Jag har lärt mig att sträcka fram min hand för att hämta hjälp. Jag har lärt mig att jag inte måste klara allt själv. Jag måste inte klara allt som en människa med normala förutsättningar kan. Jag har lärt mig att det inte finns något jag måste dölja. Jag har lärt mig att bara säga att jag är stelopererad lika lätt som att tala om vart jag är ifrån. Jag har lärt mig att jag kan göra så mycket mer, klara av så mycket mer, se mer, göra mer, uppleva mer om jag bara kan öppna käften och säga "Jag är stelopererad på grund av skolios, kan jag få hjälp?".   Jag snorklade med en flytväst bland korallreven eftersom jag så lätt kan få ont eller problem att simma pga ryggen. Jag dök armkrok med instruktören efter att jag talat om min situation så att jag också kunde få dyka. Jag bad om en hjälpande hand när vi gick på hikes så jag inte skulle dratta och rulla på stenarna baklänges, ibland komma upp för en brant backe eller andra svårigheter eftersom jag har extremt extremt lätt för att rammla pga jag inte kan balansera upp mig (vilket folk inte förstår trots att jag förklarat så ofantligt många gånger). Framförallt bara att få en liten hjälpande hand eller inte skämmas för att plocka fram min uppblåsbara kudde i biosalongen eller på flyg, buss och så vidare. Hikes, paddla kajak och dyka var nog mina största utmaningar vilket jag klarade tack vare att jag inte skämdes för att ta hjälp.   Våga be om hjälp. Aldrig skämmas. Ta sig själv med en nypa salt.   Det är just det de handlar om, de som har räddat mig, de som gör att jag kunnat resa till andra sidan jorden och göra så mycket. Inte är de lätt men jag kan med glädje säga att jag är där. Jag är precis där att jag inte skäms, att jag kan tåla att ta mig själv med sarkasm och att vara stolt.