Vart tog Jag vägen...??

Har suttit och kollat på ett program på svtplay. Om 4 tjejer som åker som au-pair till London... Japps...Jag liksom slängdes tillbaka 9 (!!!!????) år tillbaka i tiden... Fullt utav olika känslor... Både glädje. Sorg, lycka, oro, ångest mm.. Jag satt här i soffan och liksom färdades bakåt i tiden och känslorna. Insåg hur nycket jag faktiskt växt sen dess... Samtidigt hur mycket livet också ändrats... Man hade verkligen hela världen framför ens fötter. Missförstå mig rätt. Hilma är det bästa som hänt i livet, men ibland känner man sig bara lite vilsen och undrar, var tog egentligen JAG vägen?Jag längtar efter London. SÅ.HIMLA.OFTA... Ni vet den där känslan när man bara vill till ett ställe så intensivt att man nästan inte kan andas..? Det är lite sorgligt. Sorligt hur tiden kan gå så extremt fort! Jag får faktiskt panik. Samtidigt är jag tacksam över att fakiskt få uppleva livet och ytterligare födelsedagar. Speciellt Hilmas... En sak gnor dock konstant och har gjort långe. Det är min vikt. Det känns som jag alltid haft livet på paus bara för att det liksom känns som att "bara jag går ner i vikt, då...." Jaja. Lite tankar såhär en onsdag. Ha en bra dag!