Livets stunder

Idag på morgonen gick jag en promenad och satte mig i en park och bara andades, och precis där och då insåg jag att nu har jag landat. Efter sex månader där jag konstant har utmanat mig själv både mentalt och fysiskt så har jag låtit mig själv stanna upp, njuta av stunden och ta in min verklighet. Jag flyttade själv till andra sidan jorden, jag bestämde mig för att söka en ny utbildning och vände på många sätt mitt liv i en helt ny riktning. Jag pratade med en väldigt nära tjejkompis på telefon tidigare idag och vi pratade om just det där, hur mycket som hänt det senaste året och hur många stora beslut vi tagit sedan vår utbytestermin i Melbourne tillsammans 2015. Att vi måste börja ge oss själv mer cred, klappa oss själva på axeln och vara stolta över det vi åstadkommer. Och framförallt HEJA på varandra!  Det är en fantastisk känsla när man plötsligt kan börja le för att glädje sprider sig i kroppen utan någon speciell anledning mer än att man är tillfreds med sitt liv, stolt över något man åstadkommit och är lycklig över den plats man för tillfället är på. Den här gången har min väg dit varit slingrig och oförutsägbar, den har gått från framgång till nedslag på sekunder och jag har aldrig helt kunnat säga vad jag förväntat mig. Men jag har hela tiden varit säker på att jag uppfyller en av mina stora drömmar, och att få uppfylla en dröm är värt all frustation, all rädsla och alla känslor i världen.