ETT OM ÅRET

Jag skriver knappt längre. Varken skriver eller läser. Det är så dumt, för skrivandet har på något vis alltid varit min ventil och så fort jag inte läst under en längre period märker jag hur mycket svårare det bli att hitta orden; att variera sig i skrift. Det blir lätt kantigt och fattigt. Jag är gravid igen. Det var inte (!) planerat, men jag välkomnar detta barn på samma vis som jag gjorde med Andaman, som ju inte heller var planerad - men ändå önskad. Jag trodde att jag skulle vara på en helt annan plats i mitt liv just nu, det kändes som om livet tog en annan riktning där precis innan graviditeten blev ett faktum. Jag kunde se mig själv på landet, i ett litet hus, med en massa djur.Denna graviditet har jag fått jobba en del med mina känslor. Jag är tacksam och lycklig för att jag får chansen att få ännu ett barn; ett syskon till Andaman, men jag har också brottats med känslan av att jag förlorar rätten till min egen kropp. Det är tudelade känslor rakt igenom. Jag hade nyligen friköpt en del av mig själv då jag blev gravid igen. Andaman var såpass trygg med andra anknytningspersoner att jag kunde få vara själv, andas min egen luft. I och med att jag snart har ett nytt spädbarn i min famn börjar det om; den konstanta tillgängligheten, att inte kunna gå på toaletten ifred. Det är åtminstone så jag minns att den första tiden med Andaman var. Jag har haft lite svårt att landa i graviditeten. Har lättare att se mig själv som mamma än som havande. Jag har en samtalskontakt nu. Det har jag inte haft sedan 2012-13. Efter att jag litat på fel person i Köpenhamn. En del av mig gick sönder där och då och den delen gör sig påmind nu när jag är gravid. Just det där med att känna att någon annan har mer rätt till min kropp än vad jag själv har, att jag inte bestämmer över den, så känner jag nu. Jag har pratat väldigt sparsamt om 2012. Inte riktigt yppat det för någon. De gånger jag försökt förklara för män(niskor) att jag behöver få känna mig trygg har det tagits emot fel, som om jag begärt att få äga. Det har aldrig handlat om ägande, det har handlat om att få känna sig respekterad och inte som en slit och släng-produkt. Det handlar om vad som triggar de känslorna i mig meän vad det handlar om den andra parten beteende. Oavsett vilken sorts relation det handlat om. Det är vitt skilda saker för mig. Dock har jag svårt att sätta ord på det, så att det kommer fram på rätt sätt utan att förklara 2012, för det är det sista jag orkar och vill. Just nu. Det har lett till missförstånd och förluster av människor och jag har känt att jag inte tänker anstränga mig för en relation där jag känner att den andra parten ingen riktigt vill vare sig lyssna eller förstå. Men ibland saknar jag. Väldigt mycket. Kanske hamnar jag på landet till slut ändå. På en annan plats, i en annan tid.