FRÅN ANDRA SIDAN JORDEN

Jag bor i Thailand. Ibland kommer insikten plötsligt som ett blixtnedslag. Sedan augusti är min hemadress på thailändsk mark och om nästan precis två månader ska vi hem till Sverige igen. I maj blir vi två tre. I takt med hemlängtan växer magen och sparkarna kommer tätare och mer intensivt för varje vecka. Ibland glömmer jag att det spirar ett liv därinne, en kombination av mig och Ben. Det känns lite grann som att det bara är alla kaffedrinkar som satt sina spår. Det har hänt så mycket under tiden här, både fysiskt och mentalt. Jag har vuxit - på alla plan! Både som individ, men också tillsammans med Ben. För varje dag lär vi känna varandra lite mer. Det har funnits gånger då jag varit rädd att vi, i takt med att vi upptäcker varandra mer, ska bli negativt överraskade, besvikna, glida isär, men det har visat sig att vi fungerar precis tvärtom. Varje gång vi skiljs åt känns det lite mer i hjärtat och vi känns fulltaliga först då vi är tillsammans.   Skolan är påfrestande just nu. Den tar mer än den ger och jag känner mig tveksam inför att ens fortsätta. Jag tar det dag för dag och strävar efter att slutföra åtminstone nästa kurs innan jag lägger allt med studier på hyllan. Det är många processer som pågår parallellt just nu; Bens visa-ansökan, allt skolarbete och dessutom har jag varit sjuk en del sedan min graviditet uppdagades. Det har tagit mycket energi, energi som hade behövt läggas på annat. Det gäller att försöka fokusera på det som är viktigt för stunden och ibland finner jag det svårt att prioritera. Det är mycket som känns fint just nu och livet har verkligen gått in i ett nytt skede och jag ser fram emot att kliva in i mammarollen och hänge mig åt det som hör därtill tillsammans med Ben. Thailand har lärt mig mycket som sagt, inte minst att uppskatta det jag har.