NY EPOK OCH SÅ VIDARE

Ja, alltså, det känns fortfarande lite som på låtsas. Som om jag fortfarande vore student. Av gammal vana vill jag nästan att någon ska hänga över axeln på mig då jag blandar antibiotika eller låser ut narkotika. Men det är inte så det går till och inte är det så jag vill ha det heller, för den delen. Inte egentligen. Det handlar bara om vana. Och om att byta roll. Vilken resa det varit. De senaste tre åren har varit fyllda av mycket. Mycket av allt. Tårar, skratt, personer som kommit, personer som lämnat och personer som lämnats. En salig blandning. Vissa gjorde större avtryck än andra. En och annan dröjer sig fortfarande kvar. Det är dags att släppa taget. Både om studentrollen och nostalgitrippar som inte leder någonvart. En del saker är inte tänkta att överleva. Inte på något sätt. Jag undrar fortfarande. Mår du bra? Är du lycklig? Ibland gnager det i bröstet för att jag inte kan fråga dig. Skånska får mig att tänka på dig. Och Thåströms sånger om Guldregn och Berlinska ödetomter. För vi kommer alltid ha Berlin - på gott och ont.