NOLL KONTROLL

Detta är ett inlägg jag har velat skriva väldigt länge, men för någon anledning inte vågat. Det är väl så det fungerar, i Sverige i alla fall. Visa dig absolut inte svag. Men jag är på vippen för att bara ge upp och inte orka längre då jag har insett hur fruktansvärt stor påverkan detta har haft på mitt liv så egentligen med detta inlägget vill jag framförallt be om ursäkt till mina vänner. De som jag har kvar och de som jag har förlorat på vägen. De senaste 1,5 åren har varit skit helt enkelt. Jag behöver inte gå in på detaljer men kroppen, rent fysiskt fungerar inte så gott som överhuvudtaget etc. och detta har bara eliminerat all energi och psykisk ork. Jag har totalt dragit mig undan och är så pass medveten om det att jag försöker att inte göra det. Men samtidigt krossar det mig att försöka. Tänk er noll kontroll över sin kropp. Saker som har förändrat mitt sätt att föra mig på helt utan anledning. Allt socialt har bara blivit för mycket att hantera med detta. Det har varit läkarbesök hit och läkarbesök dit utan resultat. Googlat rent för mycket också. Men vad gör man inte när man är desperat? Nu har jag på något sätt kommit till ett läge där kroppen bara inte orkar längre, jag orkar inte ens försöka men psyket har lite kvar. Häromveckan började vi om med läkare återigen. Och nu får jag i princip höra att det nog inte finns något mer att göra. Och sen även den så underbart återkommande frågan om hur jag mår egentligen? Kan min kropp bete sig såhär för att jag kanske inte mår så bra psykiskt? BULLSHIT. Eller ja det är ju klart jag mår piss, men det är ju PÅ GRUND AV DETTA, inte tvärt om. Jag är fruktansvärt medveten och känner min kropp och såhär ska det inte vara. Nästa vecka är sista rycket från deras sida, men jag tänker fan inte ge upp.   Jag är ju inte döende och ligger och förtvinar på det sättet eller något sånt men detta har totalt ryckt bort mitt liv från mig och jag vill FAN ha det tillbaka. För jag saknar mina vänner!! Jag saknar att kunna göra saker och hålla igång! Det räcker nu. Så som sagt - syftet med inlägget är inte att någon ska tycka synd om mig, det vill jag inte. Och det är inte för att jag behöver ha någon att prata ut med, det har jag gjort tillräckligt. Jag vill bara att om du läser detta och vi är vänner eller i alla fall har varit så ber jag om ursäkt. Jag ber om ursäkt för min urusla förmåga att hålla kontakten med dig. Att träffa dig och att ordna ihop saker som jag en gång tyckte var så kul. Och om du fortfarande vill så snälla ha tålamod med mig för jag kommer tillbaka dit igen!!Okej.. hoppas jag inte kommer få ångra mig för att jag publicera detta nu. Over and out.